Simsim

Dagens Wiki; Avrättning med elefant.

Jag hade häromdagen en diskussion med vänner om skräckfilmer. Jag älskar skräckfilmer och tycker inte att dom är särskilt läskiga. Jag antar att jag har blivit van helt enkelt. Men, bara för att jag inte tycker att dom är läskiga är det inte så att dom inte påverkar mig. Något jag funderade på härom mörka, ganska sena kvällen jag körde hem till landet, rullandes på en grusväg helt allena med bara mörkret runtomkring. Om det hade varit så att det hade trillat ner en tjock gren eller dylikt på vägen, vilket hade tvingat mig ut ur bilen, då hade jag genast backtrackat till alla dessa jävla filmer jag sett. För hur många skräckfilmer har inte det upplägget? Mörk väg, bil, något på vägen/något fel med bilen, man måste gå ut, och sen blir man attackerad av muterade djur/inavlade hillbillies/aliens eller vad för skit som nu gömmer sig i en mörk skog. Så jodå, nog blir jag också rädd för skräckfilmer bara jag ges rätt tillfälle.

2 Responses to “En regnig morgon på landet”