102
The road of eternal fucking fog. Allvarligt. Vad är det för fel på 102:an? Oavsett vad det har varit för väder så är det likväl en massa jävla dimma överallt. I stora kritvita sjok. Härligt.
När jag kom hem och parkerade vid husknuten och återigen kom på att jag glömt tända ytterbelysningen, varpå jag i skenet av billjuset låste upp dörren och sedan begav mig tillbaka till bilen, hörde jag ett mystiskt ljud, ungefär som fotsteg. Eftersom det kolsvarta mörkret raderar synen kunde jag inte se någonting och kunde sedan bara uppmärksamma hur jag beter mig när konstiga saker går utanför huset i kolsvart mörker. Jag började med att med ljud och gestikuleringar försöka schasa bort det mystiska för att sedan i ett huj slänga mig in i bilen, stänga dörren och få hjärtklappning, komma på att jag inte kan sitta i bilen hela natten, tar mig ur bilen snabbt, förbannar den jävla lilla ficklampan på nyckeln som krånglar i precis fel ögonblick, snubblar på byggnadsställningen på vägen in och nu är jag inne i huset med alla dörrar låsta. Vojne.