Simsim

Det var inte så farligt som jag hade tänkt mig, det gick så väldigt lugnt till. Dom sätter en spruta med sömnmedel direkt i buken, så det gör inte ont alls. Sedan tar det lite längre tid för dom att somna in helt och hållet, men dom blir medvetslösa ganska snabbt. Väldigt få katter reagerar lite underligt på sömnmedlet och får lite kramper och ryckningar när dom håller på att bli medvetslösa och det fick ju givetvis Fia. Men hon har ju alltid varit lite av en dramaqueen :) Dom var på väg att sätta en spruta till i hjärtat, men då lugnade hon ner sig igen. Jag och Anna-Karin och Syster satt där tillsammans och klappade på henne och pratade och det kändes bra att hon inte behövde ha det jobbigt längre, hon var ganska dålig nu på slutet och kunde inte äta fastän hon ville och var väldigt trött. Sen när vi skulle få hem henne i lådan så sa veterinären att vi skulle vänta tills imorgon med att begrava henne, för att liksom vara hundra. Vilket till en början lät helt bisarrt! Hon hade ju kollat pulsen två gånger och dessutom gett den sista sprutan i hjärtat eftersom dom ändå hade förberett det, så vad skulle oddsen vara? Det kändes lite obehagligt och jag frågade om det någonsin hade hänt, men det hade det inte. Syster trodde att det kunde vara så att det hänt någon enstaka gång för länge sedan när dom inte hade samma tekniker och därför måste dom säga det. Det har i alla fall slutat söka mig nu, tack och lov. 

Jag är inte så ledsen nu, lite sorgsen, men jag tror att jag tog ut det mesta igår, då var det riktigt jobbigt. Speciellt att bara gå och vänta på det oundvikliga. Det som är mest jobbigt nu är att dom andra tre katterna är jättenere, dom är väldigt dämpade och osociala. Det sägs att när en kompis är sjuk så förstår dom vad som ska hända, så dom sörjer ju säkert också nu. Vi får ta hand om varandra! Så nu ska jag gå och kela lite. Nedan en bild från i morse, dom andra har varit så gulliga och slutit upp runt henne:

2 Responses to “Och så var det över”