Simsim

Jag satte mig för att meditera en stund, 10 minuter tyckte jag var lagom nu när det var länge sen. Det är verkligen helt sjukt hur svårt det är för mig att bara sitta stilla i tystnad i 10 minuter. Dom virvlande tankarna gick på någon hyperväxel, allt från kommande problem, till vad jag skulle äta till lunch, till det här inlägget jag skriver just nu, till illamåendet, katterna, vännerna, vaccinationen, body shop. You name it, it was there. Jag lyckades kanske sammanlagt få 1/2 minut av total stillhet. Bättre än ingenting. Men det gjorde mig väldigt medveten om hur mycket jag behöver det. Och hur stressad jag känner mig. Och hur viktigt det är för mig att verkligen försöka vara i nuet. Att inte framkalla onödiga känsloyttringar ur tankar som jag tvingar på mig själv. För det är det jag gör, jag frammanar en tanke som sen får mig att må dåligt. Hur korkat är det egentligen? Så, planen är att få in i alla fall två 10-minuterspass om dagen. Jag vet ju att jag fixar det, när jag var på retreat för många år sen mediterade jag ungefär 4 timmar om dagen. Jag kommer ihåg känslan av lätthet efteråt, trots att mitt liv just då var i komplett kaos och trots att det är fruktansvärt psykiskt dränerande att meditera så mycket. Vill hitta dit igen. 

Ditt eget virus för 2000 kronor. Jag hade inte bangat för att sälja mitt, några intresserade? Lägre pris vid snabbt köp. 

På tal om virus så drar jag ännu en gång en lättnadens suck för mina fina Macar, inga virus blir det. Jo just det, det fanns ju ett virus en gång. Det blev värsta grejen. Det är onekligen skönt att slippa bry sig om virusprogram och störiga små bubblor som hoppar upp på skrivbordet och varnar för att datorn kan vara utsatt för risk. Pc-människor, jag fattar inte hur ni pallar!

Syster och hennes snubbe har ödlor som äter kackerlackor, och kackerlackor är kända för att äta allt. Dom kan till och med överleva på klistret bakpå frimärken. Det enda dom inte äter är metall och glas. Så, dom äter verkligen allt. Förutom den gången syster och snubbe hade varit på McDonalds och slängde ner några pommes. Inte en chans att dom käkade det! Det säger verkligen något om skräpmat…

Igår spenderade jag kvällen i Lollos lägenhet (jag passar hennes katt Simme medan hon lever livet i Kapstaden) med skräckfilm och god mat. Jag lyckas inte riktigt hitta bra skräckfilmer. Den ena, The Strangers, var helt okej, i samma anda som en favorit från förr, Funny Games, men inte alls lika obehaglig. Så om någon har tips om bra skräckisar, lämna dom gärna här! 

“I don’t understand why Cupid was chosen to represent Valentine’s Day.  When I think about romance, the last thing on my mind is a short, chubby toddler coming at me with a weapon.”

på att skriva. Vaknar varje morgon med ögon som ballonger och illamående och ont i magen. Det här börjar bli för långdraget och irriterande. Idag ska jag i alla fall hänga med Tant Vera, det ska bli riktigt kul! Mat och babbel med god vän är precis vad jag behöver! 

Det är jättespännande med en sån här konstig sjukdom, man vet liksom inte vad man får när man vaknar på morgonen. Imorse var mina ögon så svullna att jag inte kunde se ordentligt. Dom är fortfarande svullna, men nu ser jag helt okej, lite småsuddigt kanske.. 

Min nya fina videokamera som jag köpte för endast några veckor sen bestämde sig för att gå sönder, så nu åker den på service. Och givetvis har katterna bestämt sig för att göra dom absolut roligaste sakerna just nu. Försökte ta med Liten ut i koppel, det är ju lite synd om dom nu när dom har vant sig att vara ute, men det gick inte så bra. Först höll hon på att hamna i slagsmål med en orange katt vars revir vi vandrade omkring på och sen kom ett räligt litet barn och blev så till sig över Liten att hon började springa och skrika. Så det blev full fart tillbaka. Och nu verkar hon inte lika intresserad av att gå ut. Snart ska jag åka iväg och ta hand om Lollos katt Simme som jag passar nu när hon har åkt till varmare breddgrader. Hade han inte varit så förbannat tjurig mot andra katter hade han ju kunnat komma hit, men det hade bara slutat med akuten. Väldigt speciell katt den där. Och väldigt söt! Nu ska jag ta mig i kragen och försöka städa lite. Usch…

Bara testar hur det funkar att slå ihop dom här två. Detta ska nu alltså automatiskt komma upp i min facebookprofil. Så vi får se. Idag ska jag försöka somna innan fyra på morgonen. För jag är ju jävligt trött. Ska bara få ordning på den virvlande skiten igen. 

som jag skrev i gymnasiet. Tyckte den var passande nu.

Insanity is slowly creeping upon me

It moves around me in mysterious ways

Not knowing when

to strike for the kill

Reality used to be a friend of mine

But now we don’t talk

I’m standing before an

impossible Utopia

“Enter at your own risk”

Should I stay or should I go?

I’m bound to stay in between

In an angry sea of confusion

Until my dreams and thoughts

slowly tear me to pieces

They will take my heart

So I can no longer feel

They will take my brain

So I can no longer think

Not until then

Can I get my old friend back

Look Reality straight in the eye

Face it, accept it

and learn to live with it

Then, and not before

Will I be satisfied

Var precis hos doktorn som misstänkte att det kunde vara körtelfeber. Så nu får jag inte göra för fysiska saker på en vecka tills dom får provsvaren. Alltså ingen ridning denna veckan heller.. Och skulle provet vara positivt så får jag inte göra fysiska saker på flera veckor efter sjukdomshelvetet är borta. Det verkar bli en bra start för jobbet som börjar i mars.. Så käre blivande kollega M, om du läser det här kan det hända att jag måste sitta på kontoret dom första veckorna.. Men jag håller tummarna för att det inte är det, det kan ju faktiskt vara något annat också!