Det finns en psykisk sjukdom som kallas borderline. Det är en diagnos som gladeligen slängs på vem som helst i dessa diagnosens högtider där varenda unge som inte är en zombie har adhd och varenda människa med lite problem är psykiskt sjuk. Jag fick aldrig diagnosen eftersom mina terapeuter inte trodde på den. För min del handlade det mer om att vara en känslig personlighet. In fact, one defintion of the so-called “borderline personality disorder” is “the normal response of a sensitive person to an invalidating environment” . Så eftersom var och varannan lite känslig individ får diagnosen borderline finns det också ett litet uppror på gång eftersom borderlinepersoner utmålas att vara rena monster som är helt omöjliga att ha att göra med.
Jag hade en gång en stor rädsla för att bli lämnad och var väldigt konflikträdd, vilket kunde orsaka panikattacker när den risken hägrade. Det hände också att jag skadade mig själv för att jag inte kunde hantera känslostormen. Men, detta har bara skett när jag har varit i an invalidating environment. (Sorry, kan inte översätta ordet). Aldrig när jag har varit själv eller med personer som inte behandlat mig illa på ett sätt som framkallat dessa beteenden. Rädslan att bli lämnad eller att vara själv har jag helt lämnat bakom mig när jag till slut tog steget och bestämde mig för att vara själv för första gången på 15 år. Det har också fått mig att förstå att det inte är något fel på mig, jag kanske bara blir lite mer hysterisk än vissa andra människor när någon behandlar mig som skit. That’s all.
Skickade en order till en kund igår, den blev lite försenad eftersom lagret är i huset och jag har begränsad tillgång till det. Skickade mail innan och förvarnade om att det skulle ta lite längre tid och hon fick den fraktfritt. Så i förmiddags ringer hon upp mig och slänger lovord på mig om hur underbar service jag har och att hon definitivt kommer att handla hos mig igen Det är sånt man behöver när man är lite snuvig. Tack!
Bilden på den nya tatueringen finns på Facebook, har lite problem med bilduppladdningen på min lilla dator. Annars är det nys- och snörvelfest på jobbet och Mr T har något hemligt projekt på gång involverande sandsäck, vattentätt tyg av något slag, ihopklistrade plastpåsar och lite annat. Han springer omkring som en liten arbetsmyra och fixar och trixar och vägrar säga vad det är om. Vi är väldigt nyfikna. Han sa att vi kommer att bli besvikna när vi väl får reda på vad det är om. Vi får väl se!
Life is 10% of what happens to me and 90% of how I react to it.
John Maxwell
Kom hem för en stund sen med min nya tatuering som jag är jävligt nöjd med! Bild kommer lite senare, nu är den inplastad. Har kommit på att jag totalt går igång på känslan av nålen, får gåshud över hela kroppen och tycker det är riktigt skönt. Så det blir nog fler snart! Efter tatuerandet gick jag och köpte thaimat, gick hem till mitt temporära hem och önskade att det var mitt permanenta. Lugnet här är gigantiskt. Känner mig hemma.
Edestrand har lämnat stan för veckan och jag har blivit Veras temporära roomie och får sova i min egen säng Ska bli skönt med lite ensamtid, det har inte blivit mycket av det den senaste tiden och jag börjar få lite flipp. Det finns många beslut som virvlat runt i skallen för länge och nu måste göras något åt. Måste komma vidare med livet och hitta tillbaka till lugnet. Har känt mig lite lätt hetsig på senaste, har inte riktigt lyckats landa i någonting. Bara att komma hit har gjort underverk, det brukar vara så när jag är i närheten av Vera. Skönt. Imorgon blir det förhoppningsvis the end of butt ugly tattoo I made when I was young and stupid, det ser jag fram emot! Nu – godnatt.
Jag joinar Manuela och Tanten i Fluffigheten. När vardagskaoset tränger sig på och man sitter och sliter sitt hår för att saker inte går ihop blir man jävligt glad över lite oväntat fluff som gör allting mycket bättre. Ska vi ha Fluffklubb nu då girls?
Halvdag på jobbet, nu i Malmö och fixar med dom Tråkiga Praktiska Sakerna. I morse höll jag på att köra på bilen framför mig, den bromsade hårt, jag bromsade hårt, men ingenting hände, bilen bara fortsatte framåt. Abs:en fixade det sen, men det var fan riktigt nära. Jävla överraskningssnöstorm sådär oväntat. Tror dessutom att den varade exakt dom 50 minuterna jag körde till Ystad. För sen blev det sol! Känner mig ganska solig själv, trots dom jobbiga sakerna som måste göras. Har blivit väldigt bra på att inte frivilligt tänka fram jobbiga saker för att göra mig själv upprörd, nu för tiden är dom borta på några minuter. Det är skönt. Passar istället på att tänka på trevliga saker som gör mig glad. Och det finns det ju några stycken av
Har just nu tillfälligt separerat från hästen eftersom han bara hatar mig just nu. Något gick fel i kommunikationen och nu kan jag inte rida i mer än 30 sekunder innan det är stopp följt av sparkande och bitande och bockande. Så eftersom han inte gör så med sin ägare bestämde vi att jag tar en månad off medan hon fortsätter rida, på så sätt kanske han glömmer bort sitt dumbeteende. Vi får se. Jag håller tummarna att det funkar, det är ju skitkul när det går bra!
Var på Big Bowl för att hämta upp Vera igår kväll och stod själv vid receptionen och väntade på att hon fixade en grej. Det tog inte mer än 30 sekunder innan nåt fullt heteroslem till man kom fram och började limma och undrade varför jag stod där helt själv… Men seriöst, vad tror dom? Att en tjej som står själv måste räddas på något sätt? Jag lär hålla mig ännu längre bort från läskiga heteroställen efter det där. Usch.
Det är sånt man behöver när man är lite snuvig. Tack!
