Jag har en jävla låt i huvudet. Så fort det blir tyst är den där. Först hatade jag den, nu gillar jag den och efter att Tanten kommit på grejen med den så gillar jag den ännu mer. Har läst att den var gjord som ett skämt från början, vilket man kan förstå, det är ju inte riktigt Promoe över den. Tantens teori var i alla fall att den kommer att bli en plåga i samma stuk som Boten Anna och andra läskiga låtar och dom som kommer digga den mest är dom den är riktad mot. Och det är lite coolt. Här är den. Enjoy!
Det är svårt när det kommer in människor i ens liv som lämnar så stora hål när dom går. Men han kommer ju tillbaka och jag är så glad att ha träffat honom och ha fått känna all omtanke och kärlek som bara omhuldat mig.
Max, jävlar vilket tillskott du är till mitt liv. Du är sjukt saknad. Se nu till att ha det riktigt jävla kul! Och jag ser till att ta hand om din Vulgo. One love.
Imorgon åker ena delen av mitt gurupar iväg långt bort och länge. Jag har inte riktigt märkt av hur ledsen jag egentligen är förrän imorse när jag och Tanten hade en gemensam gråtsession i sängen. Och hela dagen idag har jag blivit tårögd varenda gång jag tänker på att han ska åka. Ikväll blir det bärs med dom båda och några andra, sen lämnar jag lägenheten för natten så att dom kan få vara bara med varandra. Imorgon tar jag mig hem vid kvart i fem för ett avsked i hallen. Tur det är ett tag tills jag ska till jobbet sen.. Det är ju jävelen vad jag kommer att sakna dig din skit!
Skulle egentligen åkt till hästen och testat att rida idag, men han har tydligen varit lite bråkig i veckan, så Jenny tyckte det var bäst att vänta några veckor till så att det inte går bakåt igen och det håller jag fullständigt med om, hade varit skittrist om allt jobb hon lagt ner varit förgäves. Så det blir hem, pyssla lite med mitt rum, har ju fått dit en del saker nu, käka lite hämtmat, lite bärs med the Gang och sen hem till mitt eminenta sovsällskap
Det är alldeles för sent för att vara klarvaken, tankarna yr i skallen och lugnet kommer inte riktigt. Det har varit en lång dag. Lång och dränerande. Min frihet är snart ett faktum. Men det har kostat mig. Någon smart person sa att det inte går att sätta värde på frihet. Och så är det ju. Och så får jag se det. Måste bara ge egot lite tid att släppa. Fick en bra paus i tankevirvlandet ikväll med sköna människor, god mat och rolig konversation. Men i natten och tystnaden så kommer det igen. Måste försöka sova. Imorgon är en ny dag.
Okej, så här går det när två virrpannor utan något som helst lokalsinne ska försöka ta sig från en plats till en annan dom inte riktigt har koll på. Tanten: “Ska vi skriva ut en karta från Eniro?”. Simsalabim: “Äsch, jag hittar, det är lugnt”. Bara här borde hon ha satt ner foten. Hur som haver, vi kör iväg mot Lomma men tar en annan väg en den jag tog sist och då är det liksom ganska kört. Jag hade för mig att man kom dit från motorvägen till Lund, men det kunde man inte. Eller, vi fick reda på sen att man kunde det, men vi missade ju den avfarten. Tanten: “Du ser, vi borde kört rakt fram i Segekarusellen”. (Där hade hon ju ovanligt mycket koll). Sen var det raka vägen till Lund Södra. Tanten: “Men kör mot Staffanstorp, det ligger ju nära Lomma”. Simsalabim: “Är du säker?”. Tanten: “Jag har fan ingen aning”. Tanten: “Men nu kör vi nog inåt landet”. Så vi vände och ringde min mamma som dirigerade oss mot Lomma och la kommentaren “men varför kör ni genom Lund, det är ju värsta omvägen?”. Duh! Väl i Lomma kom vi ju fan in från fel håll och fattade inte alls var vi var, frågade några fjortisar om var i helvete Ica låg och hamnade vid fel Ica. Sen som något sorts under så hamnade vi bara rätt. Och sen körde jag den riktiga vägen hem, den som tar 15 minuter istället för 35. Heja oss!
Detta finna papper låg på mitt skrivbord i morse när jag kom till jobbet. Det är bara Malin och jag idag, dom andra två brudarna är lediga. Vi är ett riktigt bra team, så det går hur bra som helst fastän det är skitmycket att göra. Nu har jag äntligen lite lunch, ska gå ut och sätta mig i solen. Blev lite mer vän med funderingarna igår, men lite som är kvar och stör. Går nog bort efter helgens vedermödor.
är jag idag. Saras kids är fortsatt sjuka och jag jobbar ensam. Vilket i och för sig är nice för jag har att göra hela dagen istället för att bara sitta och försöka hitta på saker att leta upp på nätet. Det är en oändlig jävla värld och ändå kommer jag inte på någonting att göra. Galet. Har varit hos föräldrarna på mat och diskussioner, det var gott och trevligt! Nu är jag hemma, min tantroomie har gått och lagt sig tidigt och jag är trots trötthet ganska vaken. Och fundersam. På allt möjligt skit. Girighet, relationer, samhällsnormer, frihet, lugn. En liten, liten ångestklump har börjat samla sig i magen och jag tycker inte om det alls. Behöver nog bara sitta med mig själv lite och känna efter vad som är där. Och försöka bli av med den mystiska vakenheten som är mixad med trötthet. Skum blandning. Jag har förresten fått ett nytt smeknamn av min tantroomie; Simsalabim. Gillar det! Nu ska i alla fall Simsalabim försöka bena ut fundersamheten och kanske gå och lägga sig i någon vettig tid. Godnatt!
Jag älskar verkligen musik. Men ibland kan det störa mig att associationerna är så starka. Ibland är det bara trevligt, som när jag lyssnar på Black Box och tas tillbaka till 14-årsåldern cyklandes på min gula bockstyrecykel på Fäladen. Eller David Grays Sail away som påminner mig om den sköna våren 2003 när jag precis hade flyttat till Malmö. Milli Vanilli som tar mig tillbaka till tjuvrökning i Lollos annex på högstadiet. Sen finns det ju dom som inte har lika bra associationer. Som Coldplays Viva la vida som var på på hög volym när jag körde på ett rådjur. Eller vissa låtar som associerar till vissa personer man behöver få ur huvudet. Brukar vanligtvis försöka spela dom om och om igen länge för att försöka få bort det, men det funkar aldrig riktigt.
Fick fram ett bra uttryck förra helgen då jag tog en drink med en vän – Everything has a soundtrack. Så är det för mig, varje tillfälle, varje person, varje period, varje syssla har ett eget soundtrack. Vi har till exempel gråtlåtarna (Michael Wiehes Flickan & Kråkan) och kåtlåtarna (Veronicas – Untouched), städlåtarna (Eurodisco) och billåtarna (just nu Kings of Leon – Knocked up). Nedan – del av dagens jobbsoundtrack, det är det sköna med att vara själv här, jag kan spela min egen musik!
Jag som kände mig trött och tänkte gå och lägga mig tidigt.. Sen kom Marcus och André och vi hamnade alla fem i soffan och började diskutera relationer. Det var intressant och omöjligt att slita sig från.
Jag har iaf fått lite mer ordning på rummet, packat ihop nästan alla saker och till helgen ska jag hämta hem lite mer av mina saker. Lagade middag till Vera innan, vi käkade skitmycket och fick sen värsta skrattanfallen åt obegripliga saker i väldigt lång tid. Jag har lätt träningsvärk i magen. Och undrar om det finns någon sanning i att man blir fnittrig av för mycket saffran? Nu ska jag iaf gå och lägga mig, här kan jag ju inte sitta.
Nedan; på repeat i bilen. På tal om bilen, hade en diskussion häromdagen om vad oddsen egentligen är att man ska åka fast i en hastighetskontroll. För mig, tydligen ganska stora, blev fångad av hastighetslasern Orvar eller vad han nu heter, på väg hem från jobbet. Visste inte riktigt hur snabbt jag hade kört och fick sittas och svettas i väntan på besked. Var helt säker på att dom skulle dra körkortet, men så snabbt var det tack och lov inte. Polismannen Marie var väldigt trevlig och vi pratade rätt länge om hastighetsmätare och huruvida folk säger emot mycket. Det är alltid kul att träffa nya människor
Ännu en långsam dag i Ystad. Jag skickade hem min vapendragare Sara eftersom hon såg ut som ett levande lik. Så nu har jag i alla fall lite mer att göra! Men inte tillräckligt för att inte hitta tid att sitta här och skriva.
Jag blir alltid lite lätt upprörd när jag ser döda djur vid sidan av vägen och just nu är det någonting jag ser ofta. Det är någonting så tragiskt och ovärdigt över det. Det var en gång ett liv och nu ligger det där slängt och trasigt vid sidan av vägen som om det aldrig någonsin betytt någonting. Jag ber fortfarande om ursäkt för mänsklighetens dumhet till varenda trasiga djur jag kör förbi. Tänker att det kanske ger mig karma så jag slipper köra över fler stackare. Det räcker med ett.
På lördag kanske det händer att mitt liv blir lite lättare. Ett möte som kan göra en paus i allt det praktiska skitet som kommer ur en skilsmässa. Jepp, nu är jag officiellt skild! Och fortsatt singel och glad! Och det sociala nätet fortsätter att växa runt mig som om det vet att jag behöver det. Mötet med det nya jaget har varit över all förväntan. Och människorna runt mig likaså. Känner mig varm, omhändertagen och nöjd. Det tråkiga får stå i bakgrunden nu. Tar fram det när det behövs, sen åker det tillbaks igen. Nu ska vi fira chefens fru med eftermiddagsfika
