Simsim

Ännu en långsam dag i Ystad. Jag skickade hem min vapendragare Sara eftersom hon såg ut som ett levande lik. Så nu har jag i alla fall lite mer att göra! Men inte tillräckligt för att inte hitta tid att sitta här och skriva. 

Jag blir alltid lite lätt upprörd när jag ser döda djur vid sidan av vägen och just nu är det någonting jag ser ofta. Det är någonting så tragiskt och ovärdigt över det. Det var en gång ett liv och nu ligger det där slängt och trasigt vid sidan av vägen som om det aldrig någonsin betytt någonting. Jag ber fortfarande om ursäkt för mänsklighetens dumhet till varenda trasiga djur jag kör förbi. Tänker att det kanske ger mig karma så jag slipper köra över fler stackare. Det räcker med ett.

På lördag kanske det händer att mitt liv blir lite lättare. Ett möte som kan göra en paus i allt det praktiska skitet som kommer ur en skilsmässa. Jepp, nu är jag officiellt skild! Och fortsatt singel och glad! Och det sociala nätet fortsätter att växa runt mig som om det vet att jag behöver det. Mötet med det nya jaget har varit över all förväntan. Och människorna runt mig likaså. Känner mig varm, omhändertagen och nöjd. Det tråkiga får stå i bakgrunden nu. Tar fram det när det behövs, sen åker det tillbaks igen. Nu ska vi fira chefens fru med eftermiddagsfika

One Response to “Om döda djur och långsamma dagar”