Simsim

Jag älskar verkligen musik. Men ibland kan det störa mig att associationerna är så starka. Ibland är det bara trevligt, som när jag lyssnar på Black Box och tas tillbaka till 14-årsåldern cyklandes på min gula bockstyrecykel på Fäladen. Eller David Grays Sail away som påminner mig om den sköna våren 2003 när jag precis hade flyttat till Malmö. Milli Vanilli som tar mig tillbaka till tjuvrökning i Lollos annex på högstadiet. Sen finns det ju dom som inte har lika bra associationer. Som Coldplays Viva la vida som var på på hög volym när jag körde på ett rådjur. Eller vissa låtar som associerar till vissa personer man behöver få ur huvudet. Brukar vanligtvis försöka spela dom om och om igen länge för att försöka få bort det, men det funkar aldrig riktigt.

Fick fram ett bra uttryck förra helgen då jag tog en drink med en vän – Everything has a soundtrack. Så är det för mig, varje tillfälle, varje person, varje period, varje syssla har ett eget soundtrack. Vi har till exempel gråtlåtarna (Michael Wiehes Flickan & Kråkan) och kåtlåtarna (Veronicas – Untouched), städlåtarna (Eurodisco) och billåtarna (just nu Kings of Leon – Knocked up). Nedan – del av dagens jobbsoundtrack, det är det sköna med att vara själv här, jag kan spela min egen musik!

One Response to “Everything has a soundtrack”