Simsim

Har ju klagat lite på att det inte är så mycket att göra på jobbet. Idag fick vi en order på 3.500 kalendrar och tänkte att nu har vi väl ändå att göra skitlänge. Det tog 1 1/2 timme och nu är det slöetid igen. Jag har en gammal kompis som brukade säga att hon drabbades av instant karma, hon brukade verkligen få igen direkt. Typ “det var ju dumt av den där personen att inte stretcha innan den spelar fotboll”. Och så sträckte hon sig. Jag får det inte riktigt lika omedelbart, men visst känner jag av det. Just nu mest bara positivt. Jag har lite att plocka in efter dom Miserabla Åren. Just nu är det otroligt skönt att ha hittat någonstans att bo. Och inte bara någonstans, när man får bo med en person som det funkar så grymt bra med så är det lycka! Jag har alltid tänkt att jag aldrig skulle bo med en kompis, men det här funkar så bra på alla plan att det bara känns kul som fan! 

Något annat jag har funderat på är varför vissa människor, inklusive jag själv ibland, dras till det som är destruktivt och dåligt för oss? Är ett stabilt och harmoniskt liv verkligen så läskigt att vi frivilligt väljer att sätta oss i situationer och relationer som bara skapar drama, osäkerhet och sorg? För min egen del var det nog vanan av det som skapade behovet. Och fastän jag nu mår bättre än någonsin och strävar efter en lugn och harmonisk tillvaro, har jag ändå lyckats hamna i den där skiten igen vid ett tillfälle. Förvisso bara en kort tid, men tillräckligt för att ändå börja undra vad som drar så mycket. Jag har varit en sån där som sagt att jag inte gillar när det inte händer något, det måste ju vara lite turbulent ibland, för att må riktigt bra måste man också må riktigt dåligt, yada blabla. Allvarligt, vad är det som är så obehagligt med att må bra?

Avskedsfesten var riktigt lyckad och 90-talsmusiken var grym och dansandet var på topp! Älskar att dansa med min kära Roomie, vi har verkligen synkat riktigt mycket! På lördageftermiddagen var det överraskningsmiddag för Max hos hans föräldrar och överraskningen lyckades bra, han anade ingenting! Mycket god mat och sköna människor! Sköna ganska bakfulla och trötta människor, vilket bäddade för mycket skrattande och tramsande! Söndagen var lugn och nice och spenderades med kattuställning (vi ville släppa ut alla katterna och förvånades över vad folk höll på med egentligen), hemlagad pizza och slöehäng med den sköna personen. Har för en gångs skull sovit länge och känner mig därför ganska trött i vanlig ordning, men det behövdes nog! 

Idag blir det hem till föräldrarna på middag, sen bokföringen som jag fortsatt ignorera. Ska ta hem lite saker till mitt nya hem och börja installera mig lite, det börjar bli jobbigt att vara baglady, hittar ju inte mina saker! Nu – jobba lite!

Ikväll är det avskedsfest för Max och Marcus. Det ska bli kul! Speciellt eftersom dom inte åker förrän om 1 1/2 vecka! Innan festen blir det middag med My Girls och innan det ska jag få på sommardäcken på Elton. Det kommer garanterat att snöa imorgon.

Annars är jag nu officiellt skild och officiellt roomie med Veronica It’s a good day! Och nu kommer Brudarna med mat till mig! Happy Simsim!

Har precis svullat tacos med Vulgo och nu hänger vi med Manuela, Max, Marcus och Erika och har det lugnt och skönt! Älskar den här lägenheten, hittar verkligen mitt lugn här, oavsett hur mycket folk som är här! Kvällen ska dock inte avslutas här utan hos en annan skön person som nyligen dök upp i mitt liv. Men nu – mer hängande!

Vi har massa ordrar som bara ligger, men inga kalendrar att packa. Jag kan för all del slöa när det inte finns något att göra, men det är lätt irriterande när orderhögen blir större och större och vi inte kan påverka den. Det blir till att jobba arslet av sig imorgon istället. Jag har ju i alla fall sällskap av Sara och min dator. Och en nice sms-konversation som håller mitt huvud upptaget. Och så ett par trehundra facebooktester. 

Hade tänkt att försöka ta mig ut till stallet och rida i helgen. Inte på åbäket jag tillfälligt separerat från, utan på lilla Ekroa som jag får låna när jag vill. Då kan jag rida ut med Jenny och åbäket och få lite välbehövlig tid på hästryggen. Saknar det väldigt mycket nu. Det kliar i benen när jag inte varit där på så här länge, det är ju nästan en månad nu. 

Det var för övrigt väldigt skönt att få hem mina roomisar igår. Det är en sån underbart varm och omtänksam tillvaro mellan oss. Bara att stå imorse och kramas alla tre i en liten hög i hallen och mysa var helt obetalbart. I love you guys!

Några av mina vänner har uttryckt en oro över den senaste tidens lite lätt hysteriska festande, drickande, hånglande och lite allmäna dekadens. Egentligen är det enda sättet att förstå mig just nu att vara mig, men eftersom det inte går ska jag försöka förklara mig lite grand. Så kort det går.

Jag har levt in och ut ur olika relationer i 15 års tid. Innan dess var jag en brydd, deppig tonåring som kunde spendera en helkväll i mitt rum rivandes papper i små, små bitar och sitta och karva mig i benen. När jag var 20 år flyttade jag hemifrån och sa till min dåvarande pojkvän att han inte fick flytta in hos mig. Det gjorde han ändå och sen den punkten har det bara gått nerför. Det var i den stunden den starka önskan om självständighet och oberoende började gro. Detta samtidigt som jag i en kontrollerande miljö blev osjälvständig, beroende och rädd för att vara själv. Dom efterföljande 13 åren levde jag i nästan konstant depression och desperation, med en önskan om något annat och med känslan att det fanns ett jag därinne som bara ville ut. I 15 års tid hade jag en gigantisk, smärtande klump i magen som hela tiden påminde mig om hur kasst jag mådde.

Jag testade allt möjligt för att må bättre. Droger, alkohol, renlevnad, meditation, terapi, självskadebeteende. Allt utom att vara för mig själv, men önskan om det blev allt starkare. Tänk att få kunna göra vad jag vill utan att det har konsekvenser för en partner. Att inte få skit för att gå ut och ha kul. Att kunna ligga med vem jag vill utan att behöva vara otrogen. Att kunna vara fri. Den här önskan har gått som en skugga bredvid mig under dom här 15 åren. Dom här 15 åren där jag levt som en person som inte varit jag. En osocial, blyg, rädd, osäker och negativ person. 

När jag väl bröt mig loss ur det här långa helvetet, dom här förlorade åren av mitt liv, så exploderade jag. Fullständigt. Det jag hade velat så länge blev till sist verklighet och jag kan nog inte riktigt sätta ord på känslan. Kanske eufori, lycka, glädjerus. Nej, större än det. Den gigantiska klumpen smälte och jobbiga saker blev så lätta att släppa. Och den inre tonåringen som suttit som en rastlös galning inne i mig ville bara ut. Det är det som händer nu, jag behöver tillfredställa min otillfredställda inre tonåring. Hon behöver det just nu. När hon är tillfredställd kommer allt att lugna ner sig. Men fram tills dess behöver hon vara dekadent, slampig och berusad. 

Och jag mår bra. Jättebra. Klumpen i magen är ersatt av lyckokänslor och jag behöver inte längre döva mitt sinne med tv-serier för att kunna somna, jag behöver inte längre skära mig över halva kroppen för att stå ut med min tillvaro, jag behöver inte längre försöka supa bort rösterna i huvudet och ångesten i magen. Jag har tagit mig ur 15 års jävla misär och möter världen ensam för första gången någonsin. Och jag älskar det. Det här är min tid. Och jag förtjänar den.

Det är en riktigt seg dag idag, vi har nästan ingenting att göra. Sara har köpt en ny iPod till sig själv i gå-ner-i-vikt-present och är fullt upptagen härborta. Själv tar jag meningslösa bilder på saker på jobbet och laddar upp på facebook. Man får ju roa sig bäst man kan. I kväll ska jag roa mig med bokföringen som jag ignorerat för länge. Och kattvaccination. 

Lyckades få med mig min cykel från huset igår, det gick att prega in den, men jag fick ha bakluckan lite öppen. Vilket jag imorse märkte var ganska dumt när man kör på grusvägar. Det är grusdamm lite överallt och nu måste jag fan dammsuga lille Elton. Vilket han i och för sig kan förtjäna. 

Har idag fortsatt att rensa ut negativitet ur mitt liv och känner mig lättare i sinnet. Behöver fortsätta fokusera på det postitiva och det som får mig att må bra. Är väldigt tacksam över mina vänner som alltid är där med precis det jag behöver, vare sig det är visdomsord, en stor kram, kladdkaka eller ett stort garv. Eller som när Vera säger till mig att äta riktig mat innan jag går ut och super så jag inte blir för full Känner mig väldigt omhändertagen. Det är skönt. 

Nu – försöka fortsätta övertala Sara att det är en dålig idé att bära tunga paket när man har klämt en nerv, alternativt sträckt sig som fan i ryggen.

Skulle åka till föräldrarna för lunch när jag upptäckte att jag saknade mina bilnycklar. Jag vände upp och ner på allt i lägenheten utan att lyckas. Började få lätt panik, måste hämta saker i huset, jobbet imorgon… Tänkte att jag kunde gå ner och kolla så jag inte lyckats låsa in dom i bilen eller något, varpå jag hittar en liten brun bakochframvänd lapp på rutan där det står: “Hej. Ni har glömt nycklar i bilen. Jag har lagt dom under däcket.” Och där på däcket låg mina nycklar. Blev helt varm och rörd och tänkte att det är skönt att det finns så bra människor och att trots att bilen står i en av dom lite mer drabbade områdena i Malmö så är faktiskt dom flesta människorna bra människor. Dessutom låg nyckeln där på däcket i fyra dagar utan att något hände, men det var nog mest tur. Lollo sa till mig att gå köpa en trisslott, det gjorde jag, utan vinst dock. Räcker med att ha fått bilen räddad tycker jag!

Mina gurus är åter hemkomna och vi har haft några mycket givande samtal ikväll. Jag har bestämt mig att en gång för alla göra mig av med negativa influenser i mitt liv och istället helt och hållet omge mig av dom människor i min närhet som faktiskt ser mig för den jag är och älskar mig för den jag är. Kommer till nya insikter hela tiden och känner att jag är på väg precis dit jag ska. Nu – sova!

Inte för att jag direkt har tränat. Mest dansat. Tre kvällar i sträck. Känner mig som en gammal tant, får nån jävla muskelinflammation i höften när jag dansat för mycket. Det är lite lamt. Ibland har jag till och med svårt att stå ordentligt på benet på morgonen. Lamt. Mina roomies är iväg på romantisk weekend på Österlen och lägenheten är tom. Det är skönt att vara för mig själv. Behöver lugnet som jag ibland tappar bort i allt virrvarr av människor, möten, intryck och ett och ett annat litet drama. Snurrar ibland in mig själv i tankar, saker fastnar på ett ohälsosamt sätt. Har ju blivit mycket bättre på att släppa saker, men ibland kommer där något som inte vill släppa. Det är bara att gilla läget. Som vanligt. Det går över.

And if the night runs over

And if the day won’t last

And if our way should falter

Along this stony path

It’s just a moment

This time will pass

u2

Blev det igår! Har fortfarande glitter i halva ansiktet, trots att jag spenderat lååång tid i badrummet i desperata försök att få bort det. Så går det när man blir sminkad av ett proffs Men snyggt blev det! Sov bara två timmar eftersom jag tydligen inte kan sova längre än till halv nio oavsett när jag somnar. Men det gör inte så mycket. Lollo susade förbi i sin cabbe och sen blev det roadtrip till landet och tillbaka, sen falafel i bilen och nu är jag hemma och tvättar. Dinner date ikväll och sen ut med Frugan och gänget. A rolling stone gathers no moss.