Simsim

Idag har jag med föräldrarnas hjälp sorterat mina saker som är kvar i huset (vilket är nästan alla mina saker) och slängt en jävla massa skit. Typ 15-20 stora svarta sopsäckar rök åt skogen, så vansinnigt skönt att bli av med skiten. När jag kollade på det som var kvar kändes det verkligen som ingenting. Det kommer att gå skitsnabbt att flytta nästa helg. Fast sakerna ska bara flytta till ett förråd. Och jag ska hitta en fin lägenhet!

Har ätit alldeles för mycket, är mätt deluxe och trött som ett as. Nu ska jag bara vänta på att min fina flickvän vars sällskap i sängen jag totalt vant mig vid ska komma ut ur duschen. Sen – sova.

är det sista klart och jag kommer då att dra det största, djupaste jävla andetag av lättnad som någonsin kommit ur mina lungor. Det är det enda störmomentet som finns i min annars så väldigt behagliga, lugna och nöjda tillvaro.

Min rush av total eufori som infann sig för några månader tonade ner sig och fasade ut sig till någonting väldigt skönt och lugnt och mitt i allt det där dök hon upp. Och trots att jag var benhård på att jag inte ville ha ett förhållande och hundra procent säker på att monogamin som företeelse var död för min del så smög det in en känsla i mig som ingenting annat jag någonsin känt. Insikten runt den känslan har nästan varit svindlande.

När jag gick i terapi lärde jag mig att fokusera på vad jag vill, vad som är viktigt för mig. Och nu är det som om den vetskapen har bidragit till att jag bara drar åt mig människor som är bra för mig. Och bara det att jag befinner mig i ett förhållande som är helt jämlikt, kompromisslöst, utan ständiga krav på bekräftelse, utan en massa osäkerhet, med passion, humor och en nästan ofattbar avslappningsnivå, är för mig helt ovant och precis vad jag vill ha och behöver. Jag är en relationsperson i hjärtat, det är bara det att efter horder av totalt misslyckade sådana är det lätt att tappa hoppet om att det faktiskt går att genomföra. Men nu tror jag fan att det gör det! Och känslan är så ren och äkta. Inifrån, inte utifrån.

Läste ett reportage i Amelia om en tysk kvinna vid namn Charlotte Roche som skrivit en totalt vulgär bok som en sorts protest mot idén om att kvinnor ska vara rena, hårlösa, vackra, lukta gott och inte ha några som helst kroppsfunktioner. Somliga älskar den, somliga spyr av den. Jag har läst ett kapitel och har inte spytt, vilket jag ändå inte trodde eftersom det nog inte finns särskilt många skrivna saker som skulle få mig att spy. Har däremot garvat mycket! Helt klart ett måste för alla kvinnor som helt fastnat i myten om den perfekta, luktlösa kvinnan.

Följetång: Politikskola med hjälp av vårt vanligaste lantbruksdjur.

American Capitalism

You have two cows. You sell one, and force the other to produce the milk of four cows. You are surprised when the cow drops dead.

som jag var rädd att bli indragen i igen. Ett tag i mitt liv var jag ett fotbollsfreak. Engelska och italienska ligan varje helg, stryktipset, uefa, Champions League, you name it. Nej, jag hade inget liv. Men det gick över sen. Idag följde jag med och kollade på damfotboll och var lite nervös att fastna igen. Men det var ingen risk. Inte sådär jättespännande trots att Ldb mötte Umeå. Det bästa i hela matchen var när det började åska och pissregna mot slutet av andra och malmöbrudarnas stringtrosor syntes. Sånt gillar vi! 

Följetång: Politikskola med hjälp av vårt vanligaste lantbruksdjur.

European Unionism 

You have two goats. The EU declares them to be fruit in order to conform to a rare Belgian custom of making Cow Jam (jam being required to have at least 45% fruit).

Alltid lika kul att få lön och sen se den försvinna på mängden av räkningar man alltid lyckas samla på sig under månaden. Och så tänker jag att nästa månad är det väl ändå inte så mycket. Och så är det ännu mer. Hur funkar det egentligen? Men det gör inte så mycket egentligen. Så länge det finns lite pengar över till mat så är jag ganska nöjd ändå! Nu ska jag snart hem och tvätta. Och städa. Typisk måndag. Däremot är jag snart fri från allt gammalt skit som har legat och stört. Då jävlar ska det firas! Vem är på?

Följetång: Politikskola med hjälp av vårt vanligaste lantbruksdjur.

Anarchy

You have two cows. Your neighbor hits you over the head with a brick, steals your cows, then shoots them for fun. You later discover that he is a Nazi.

Jag och Ulrica hade redan innan Lova och Maria kom förbi igår kväll beslutat oss för att absolut inte gå ut. Sen landade vi ändå efter en flaska vodka och några shotar calvados och baileys (nej, man tänker inte när man är berusad) på A2 där vi drack lite till, dansade arslena av oss för att sedemera bege oss hem lite innan småtimmarna. Ulrica hamnade i en intressant diskussion med taxichauffören om att riktiga män har mycket hår på bröstet medan jag satt vid sidan om och asgarvade lite halvkvävt. Mitt lilla ynk var väldigt bakfull imorse, jag var i vanlig ordning pigg som en lärka redan vid nio. Vet att det är orättvist, men jag kan inte hjälpa det. Nu mår hon bättre och håller på att laga mat till mig

Jag trodde nog att jag hade gett upp på att någonsin hitta någon som jag skulle kunna funka tillsammans med, men det är fan aldrig för sent att hitta rätt i djungeln av potentiella partners. Tillräckligt många fel måste ju till slut skapa ett rätt

Det finns en äkthet i känslan. Som om att den kommer från ett helt annat ställe. Den är fri från hets, beroende, äganderätt, svartsjuka, egoism. Den fyller mig inifrån och ut istället för utifrån och in. Och jag är beyond nöjd!

Jag gillar lediga dagar mitt i veckan. Speciellt när jag får skitgod frukost lagad till mig! Nu har vi precis kommit tillbaka från Pildammsparken där vi bjöd jobbande Tant på lunch i solen. Max the Dog har däckat i sin säng och vi ska inta horisontalläge i soffan och kolla film. Och imorgon kommer den efterlängtade, men dock väldigt snabbt återvändande australienemigranten tillbaka! Han kommer dock att emigrera iväg igen någon mil bortåt med sin Tant över helgen, men sen är ordningen återställd igen! Det är så klibbigt idag att jag seriöst överväger att gå och bada, men det är nog pissekallt och så blir jag säkert sjuk igen. Så jag väntar nog lite. Nu – film!

Jag ligger här och slöar/hungrar, maten är snart klar och Ulrica håller på att återskapa relationen med sin PC efter den tragiska förlusten av den alldeles jättefina iMacen som nu är tillbaka i sin ägares vård. Det verkar gå ganska bra. Nu blir det mat. Och film. Nöjd jag!

Min laptop har fått ett litet norrsken i en liten del av nederkanten. Där är det väldigt, väldigt ljust och resten av skärmhelvetet är ganska dimmigt. Dags att byta skärm måhända?

Idag skulle jag visa Malin på jobbet hur man viker ihop metallbanden som sitter runt pallarna. Jag kan visa dig, sa jag, dom är ganska vassa och man kan skära sig på dom. Jag har aldrig skurit mig på dom fastän jag vikt ihop ett jävla otal. Givetvis så gör jag ju det då bara därför. Det blödde en del och är nu givetvis även lite infekterat. Jag tål ju fan ingenting!

Nu ska jag slökolla lite på säsong fem av Lost. Inte för att jag egentligen vill, men har man kollat dom andra fyra säsongerna känns det som ett nödvändigt ont att slökolla sig igenom femman bara för att få veta vad som händer, trots att skiten har ballat ur fullständigt vid det här laget. Så, katt i knät, te i handen, snus i flabben och arslet i fåtöljen. Häpp.