Om digitala norrsken, blod och lost
Min laptop har fått ett litet norrsken i en liten del av nederkanten. Där är det väldigt, väldigt ljust och resten av skärmhelvetet är ganska dimmigt. Dags att byta skärm måhända?
Idag skulle jag visa Malin på jobbet hur man viker ihop metallbanden som sitter runt pallarna. Jag kan visa dig, sa jag, dom är ganska vassa och man kan skära sig på dom. Jag har aldrig skurit mig på dom fastän jag vikt ihop ett jävla otal. Givetvis så gör jag ju det då bara därför. Det blödde en del och är nu givetvis även lite infekterat. Jag tål ju fan ingenting!
Nu ska jag slökolla lite på säsong fem av Lost. Inte för att jag egentligen vill, men har man kollat dom andra fyra säsongerna känns det som ett nödvändigt ont att slökolla sig igenom femman bara för att få veta vad som händer, trots att skiten har ballat ur fullständigt vid det här laget. Så, katt i knät, te i handen, snus i flabben och arslet i fåtöljen. Häpp.