Min Groomie ser ut som ett kloakmonster. Säger hon själv alltså. Hårfärgningen blev lite misslyckad och färgen kan bäst beskrivas som någon sorts metallicgrå med inslag av grönt. Mycket märkligt. Idag ska det färgas igen och förhoppningsvis ska hon inte förvandlas till något annat sorts monster. Meddelar resultatet senare!
Idag har vi varit duktiga och varit på Ikea och Entré och sen la vi oss i Pildammsparken i cirkus tio minuter. Solen försvann bakom en grå sörja och så blev det kallt. Och nu tvättar vi.
I övrigt har jag lyckats förlora ett vad som jag var stensäker på att vinna bara för en månad sen. En jävla skön förlust dock!
Vad är det om när det börjar pipa och utropstecknet och abs-bromslampan lyser av noll anledning? Jag stannade biljäveln, stängde av den och startade den igen. Häpp – borta. Who knows, who cares? Det var bättre förr.
Har precis kommit hem från Lollo där jag i vanlig ordning fastnade till alldeles jättesent. Filmen var ju faktiskt skitspännande. Så nu är det dags att sova. Deluxe. Godnatt.
Nedan: Lollo har inte alls nagelfilmani. Inte alls.
Tanten bloggar lite om vår filmtittning här. I förrgår kollade vi på Cube 0, den sög fett. Ikväll kollade vi på Dark Water, som jag har tyckt varit skitbra, den sög också fett. Men någon gillade i alla fall filmen.
Ulrica och Max kom och hälsade på igår och trots att det blev lite skällande och fräsande så gick det faktiskt rätt bra! Till och med Skrutten var ganska lugn. Trots att han såg ut som katten från helvetet.
Har på senaste funderat på förälskelser och galenskap och allt vad det innebär. Förr har förälskelse för mig varit förknippat med destruktivitet, habegär och osäkerhet. Jag har funnit mig i något som bäst kan liknas vid ett drogrus. Och därtill kommer alla drogrusets negativa egenskaper in. Det ständiga begäret, det totala ointresset för allt runtomkring, specifikt mig själv, mitt liv, mina vänner, mina katter, mina intressen. Att ständigt, ständigt vilja träffa personen. Det är precis som drogen, den är det enda man vill ha hela tiden därför att man blir beroende av känslan. Men det varar inte, ruset mattas ganska snabbt och då behöver man mer och mer. Sen känns det plötsligt inte lika bra längre, men fan om man ger sig. Det är då det börjar bli destruktivt.
Man hänger fast med näbbar och klor för att få bara lite till, men det händer inte. Och sen är man fast. Och så sitter man där, år ut och år in i någonting som från början gav en den artificiella känslan. Det är det jag tror att mina förälskelser har varit. Artificiella. Om personen därtill sett till att göra mig lite osäker, då har jag fastnat ännu mer. Så den artificiella känslan tillsammans med mitt behov av bekräftelse har gjort att jag har fastnat i galenskapen. För det är så jag har känt mig. Galen. Har suttit där på mitt arsle och bara väntat på det där samtalet, det där sms:et. För det är det enda i livet som betyder någonting. Om jag gjort någonting annat har jag bara suttit fast i tanken på personen, inte kunnat vara i nuet och njuta av det jag gör. Bara väntat och väntat och väntat. Och när samtalet kom, då fick allt annat stå tillbaka. Så mycket jag försakat genom åren. För någonting artificiellt. Som antagligen började med gammal hederlig lust. Personer jag borde ha satt på en eller ett par gånger och sedan gått vidare. Istället testar vi väl att vara tillsammans i ett par fem år. Eller nåt. Kanske är det något med oss som har missbrukargenen? När vi väl har fått korn på skiten vet vi inte när vi ska säga stopp. Och ger det inget galenskapsrus och får det oss inte att klättra på väggarna för att få det, då är det ingenting värt.
Nu har jag börjat omvärdera, tänka om och gå in på andra banor. Det är lite ovant. Lite läskigt. Precis som alltid när man försöker bryta dåliga vanor och ta nya vägar. Men det är skönt också.
Nu har katterna flyttat in, och givetvis är dom lugna som filbunkar och trivs direkt. Den här lägenheten är helt galen. Ulricas hund Max som brukar vara stissig deluxe när hon är på nya ställen lunkade in här första gången som om hon var hemma. Ni förstår kanske varför jag inte vill flytta härifrån! Däremot vill mina små djur inte alls hänga med mig i mitt rum, så fort Tanten öppnar till sig så går dom in dit direkt. Snart kommer Ulrica och Max hit, vi får se hur det går med katterna, Skrutten är ju livrädd för hundar och Oggi brukar attackera dom. Men jag lägger mitt hopp till lägenhetslugnet och hoppas att allt går bra! Håll tummarna!
Har begåvats med hosta från helvetet, en sån där som gör att det svider hela vägen ner från lungorna ut i öronen varenda gång jag inte kan hålla tillbaka skiten. Lite lätt irriterande. Gilla läget brukar jag ju säga.
Idag flyttar katterna hit från mina föräldrar där dom bott sen jag flyttade från huset. Det är med lite blandade känslor faktiskt, får lite ångest över att flytta på dom ännu en gång på kort tid. Plus att dom är i himmelriket hemma hos mina föräldrar, dom är hemma nästan hela dagarna och katterna blir bortskämda med borstning och gosande. Men det kommer säkert att gå bra, dom är ju bra på att anpassa sig. Och så har jag ju saknat dom små liven! Så nu är det storstädning av rummet, det gäller ju verkligen att inte ha saker liggandes överallt när man ska bo med katter, då blir allt hårigt och dammigt. Lite bra för mig att behöva städa ofta! Så nu blir det lite frukostpaus och sen mer städning. Sen vegomässa. Sen middag och katthämtning hos päronen med Vera.
Min Groomie har ett lätt maniskt drag. Som den där gången när hon skulle försöka få ut min iPod Touch på nätverket. Det funkade givetvis inte direkt, vilket resulterade i att hon satt i säkert två timmar medans jag gnällde om vad vi skulle laga för mat. Eller som den där gången när Max hade tagit hit sin X-box och hon totalt snöade in på den. Jag satt på mitt rum och trodde hon spelade något spel, men hon höll bara på att skapa en gubbe till sin profil. När jag kom ut i hennes rum såg jag direkt blicken. Hon får en speciell blick när hon blir manisk. Det som är kul är att hon har total självdistans till det och vi garvar gott om det hela tiden. Ikväll har hon snöat in på diverse ämnen på nätet. Det brukar vara så att hon snöar in på ett visst ämne som sen leder till ett nytt ämne som hon snöar in på. Och då ska hon fan ta mig veta allt om det! Vi satt på ballen och pratade om ingefärsavkok eftersom jag är sjuk och behöver en kur. Frågade lite om hur länge man ska koka och sånt. Ah, jag googlar det säger hon. Jag vet ju att det hade resulterat i okontaktbarhet i minst en timme. Sen hade jag ju dock vetat allt som finns att veta om ingefära! Men jag föreslog att det kanske hade varit bättre att jag googlade det. Helt enkelt, låt inte Vera googla. Ge henne inte heller ett tv-spel, säg inte att du tappat bort något i din lägenhet eller att din iPod inte vill koppla upp till nätet. I alla fall inte om du vill umgås med henne!
