Liten satte en vitamintablett i halsen och fick svårt att andas, så det var bara att åka dit och sätta sig. Efter två timmar (det var sjukt lång väntetid) hade hon dock blivit bättre, så då åkte vi hem. Det positiva med djursjukhuset var att det var svalt därinne, skönt att slippa tropikvärmen en stund. Vi träffade en pappa och en son med en hund som var allergisk mot allt. Till och med gräs. Hans medicin hade tagit slut över helgen och dom tänkte att det skulle nog gå bra att vänta till måndag. Det gjorde det inte. Tror dom hade väntat i tre timmar innan dom fick komma in. Dom skulle bara få ett recept eller en spruta. Kul. Sen var det en tjej som berättade att när dom var inne med sin oförsäkrade katt hade veterinären sagt till dom att den antingen fick avlivas eller fixas för fyra och ett halvt tusen. Dom fick fem minuter på sig att bestämma sig om vilket. Härlig okänslighet. Dom valde det senare. Bra människor.
Jag närde nog någon förhoppning om att när mardrömmen med exet slutligen var över till hundra procent skulle jag känna mig lättad och full av energi. Anspänningen av att ha hållt käften och betett mig civilt i över fyra månader för att inte uppröra åbäket, när jag istället velat slåss och skrika och häva ur mig haranger av hatiska ord, har varit jobbigare än vad jag trott och har nu resulterat i en konstant trötthet som inte riktigt vill gå ur. Men jag vet ju att den kommer att göra det snart och fastän jag många gånger tänkt att det kanske hade varit bra att släppa ut allt det där skitet som legat och grott så pallar jag inte. Det är så inte värt det. Och det behövs inte. Har hittat mig själv, har fattat vad jag vill ha och fått det jag vill ha. Precis sådär som jag tänkt mig. Min relation är underbar och lugn och jag mår bra och är lycklig inifrån. Och har roligt. Inget drama, inget tjafs, inget trams. Bara genuin kärlek och jämliket. Jag har köpt mig en stor, fin lägenhet som jag snart får flytta in i och allt börjar falla på plats. Nu ska jag bara komma på vad jag ska bli när jag blir stor, men det kommer nog det också. Nu – roadtrip till Svedala
Midsommar utan dyngfylla och väderoro. Vi har tvättat bilarna och slöar. Flickvännen har däckat på soffan och vi har inte den blekaste aning om vad vi ska göra ikväll. Skönt! Skönt är också att jag blivit med lägenhet! Det var lite jobbig budgivning mellan mig och en annan igår, men till slut hoppade dom av. På måndag ska det skrivas och förhoppningsvis blir inflyttningen så snabbt som möjligt efter det. Ska bli skönt att ha mina saker på en och samma plats och det ska bli skönt för både katterna och mig att ha lite mer utrymme att vistas i. Det är dessutom en trea, så plats finns det! Nu måste jag bara hitta lite saker att fylla platsen med eftersom jag slängde en helvetes massa saker när jag flyttade ut dom ur huset.
Och så ska vi se om vi kan få katterna och Max the Dog att vänja sig lite vid varann. Oggi och Max rök ihop lite häromdagen, han provocerade, hon skällde och hoppade lite mot honom, han rev henne på nosen och sen var det inte mer med det. Blir lättare med mer yta sen. Nu – kolla lite tv-serie och sen gå och varsamt försöka väcka den sovande skönheten.
Och förresten, är mycket nöjd med the Pirate Bays initiativ att stödja oppositionen och demonstrationerna i Iran under namnet the Persian Bay. Gå och kolla här!
Körde till jobbet imorse i ösregnet och behövde köra om en långsamtgående bil varpå en gubbjävel i en stor merca tycker att 110 på 100-väg är alldeles för långsamt, kör upp i arslet och börjar blinka med helljuset. Jag hatar sånt trams varpå jag givetvis ger honom fingret och fortsätter köra om. Jag förväntade mig självklart någon reaktion, typ fingret tillbaka, lite gormande och sånt, men jag förväntade mig inte att han skulle vifta med pekfingret och försöka preja mig av vägen. Fick ställa mig på bromsen och väja. Blev så jävla chockad att jag inte tog registreringsnumret. Annars hade det blivit hell to pay för gubbjäveln med den lilla kuken i den stora bilen. RÖVHÅL! Hoppas han krockar och blir förlamad från nacken och neråt.
Har varit alldeles för trött för att blogga på senaste. Har nog ådragit mig den där jävla B12-bristen igen. Har spenderat några sköna dagar i Svedala (jodå, dom kan vara sköna fastän dom är i Svedala) i Ulricas föräldrars hus som hennes syster passar medan dom är på semester.
För att råda bot på dom lite väl dallriga kärlekshandtagen har jag nu bestämt mig för att gå ut och promenera en timme innan frukost, vilket jag började med idag. Tog med mig Max the Dog och gick en timme. Kände mig faktiskt riktigt pigg. Tills jag kom in igen och dog. Eller som Malin beskriver det: “det är som om någon slår en med en hammare i skallen”. Precis så var det. Maria förklarade sen för mig att det är så i en vecka eller två, sen bli man beroende. Bra att vara beroende av något nyttigt för en gångs skull kanske.
Ikväll bär det åter till Svedala. Grilla, käka, umgås, slöa. Bra kombo. Nu – åter till jobbet.
Varje gång jag ska se Sverige spela fotboll så försöker jag att nollställa min åsikt om att landslaget suger och att jag alltid blir besviken. Men det funkar ju inte. Är fortfarande besviken. Det blev lite lätt hysteriskt igår när vi skulle kolla matchen hemma hos oss, jag och Ulrica höll på att fixa mat när dom i tv-rummet upptäckte att den kanalen inte fanns i utbudet. Det blev megarusch med färdig och inte färdig pizza, in med sex pers i bilarna och hem till Ulrica för att kunna se färdigt matchhelvetet. Som var överdrivet tråkig. Men god mat och trevligt sällskap var ju inte så dumt!
Jepp, jag gav mig tillslut. Så nu har jag en alldeles egen iPhone! Det gör att jag i nuläget har fyra macar, tre ipoddar och en iPhone. Det kan ju inte förnekas att jag gillar Apple. Och hatar Windoze. Enkelhet är min grej. Vill inte ha ett system som kräver en 13-stegsprocess för att stänga av ett litet varningsljud.
I övrigt är jag ganska trött mest hela tiden. Det är nog det tryckiga vädret. Och så glömmer jag ju dom där jävla vitamintabletterna hela tiden. Nej nu tycker jag att jag låter alldeles för negativ. Det är jag definitivt inte, det är nog bara morgonslöheten som pratar. Känner mig väldigt nöjd med min tillvaro och väldigt nöjd att det Jag som ploppade fram för några månader sedan är kvar och att jag hela tiden lär känna mig själv bättre. Och att den där ångestklumpen jag hade i magen i många, många år inte har visat sitt fula tryne en enda gång sen dess. Ibland bara händer det!
Den här helgen har minst sagt varit lite intensiv! Spenderade hela lördagen och halva söndagen med att packa ihop alla mina saker i huset, det var ett smärre projekt. Lånade Ulricas bil på söndagen för att få plats med lite mer skräp, när jag kom tillbaka och parkerade den så väste den, pustade ut en hög med vit rök och spydde sen ner halva trottoaren med brungeggig sörja. Med lite lätt panik ringde jag: “Älskling.. Det är nog något fel på din bil, den fräste, väste och sen spydde den”. Det blev till att bogsera den till mekanikern. Innan dess åkte vi till havet med min bil, så att hunden Max kunde få bada. När hunden Max badar i havet så dricker hon jättemycket havsvatten och blir kass i magen. Hon bajsade ganska mycket innan vi körde tillbaka, sen började hon gnälla lite när vi körde hem, men vi tänkte att hon nog bara ville ut eftersom vi körde förbi en av hennes favoritställen. Vi körde till Statoil för att köpa bogseringslina och när Ulrica var i affären så var Max lite väl gnällig, försökte få henne att sätta sig ner, men hon ville inte. Då upptäckte jag att hon nog hade bajsat på sig lite och höll på att sprängas. Det var bara att ta ut henne och lätta på trycket. Fast det hade ju lättat ganska mycket i bilen redan. Så nu är det en lätt odör av hundhavsvattensdiarré i min bil. Den ska snart saneras.
Nu kom mina roomies hem och vi ska kolla på film. Och jag ska i vanlig ordning somna efter 10 minuter. Håller redan på att somna känner jag. Som sagt, intensiv helg. Godnatt!
