Lägenheten börjar komma iordning riktigt bra och nästa vecka ska badrummet fixas till, för det är nasty! Och trots min nervositet för att Max skulle äta upp katterna så har det gått alldeles utmärkt, det är fortfarande lite trevande och osäkert, men det är ingen som är agressiv alls. Oggi fräser lite ibland, Liten aka super bitch fräser rätt mycket men låter ändå Max nosa och Skrutten är jätteintresserad och sitter och glor på henne vilket gör henne nervös. Tror nog att det kan skapas lite vänskap i framtiden. Katterna har iallafall bondat mycket mer med varandra än dom brukar! Och efter lite funderande har jag bestämt mig för att bli sambo. En bekant till mig sa häromdagen på tal om att flytta ihop att hon känner sig för gammal för att hålla på och vänta med sånt, bättre att se om det funkar direkt istället för att vänta ut det i några år och sen testa och kanske märka att det inte alls funkar. Tror att mitt behov av att fundera har att göra med att jag är rädd för att mina vänner ska banna mig för att det går för snabbt. Men vad fan, livet är för kort för att gå omkring och vänta och alla tidigare monumentalt misslyckade förhållanden har faktiskt lärt mig ett och annat om hur jag vill ha det. Det hade ju varit tragiskt om jag inte hade lärt mig något alls och bara stått och stampat på samma plats fortfarande. Jag säger hejdå till drama, bergochdalbanor, osäkerhet och misär och säger hej till lugn, trygghet, äkthet och lycka!