Simsim

Såg på Kobra häromdagen, det handlade om positivt tänkande och motstånd mot positivt tänkande. Den enda sidan säger att en kan påverka hela sitt liv med positivt tänkande så en får det en vill. Den andra sidan säger att det positiva tänkandet är ett ett samhälleligt påfund för att få oss att sluta kritisera. Att stora förändringar kommit ur missnöje, frustration och klagan. Varför är allt så svart eller vitt? Bara för att en tänker positivt betyder det väl inte att en automatiskt slutar se kritiskt på skeenden i sin omvärld? Blanda friskt för ett bra resultat måhända? I Sverige klagar vi mycket. Men inte för mycket. Vi får inte vara miserabla, bara allmänt missnöjda. Jag märker själv att livet blir tråkigare om jag bara klagar hela tiden. Så jag försöker att se positivt på saker. Att ge människor en chans, att inte döma på förhand, att se dom små, fina sakerna som gömmer sig i tråkiga saker. Sen slutar jag inte se kritiskt på saker, men istället för att älta och klaga om dom saker jag är missnöjd med, försöker jag att skapa en förändring. Det är inte alltid helt lätt, men jag kan inget annat göra än att försöka.

Jag förstår att det finns en viss gemenskap och trygghet i att klaga på andra, på sin omgivning, på vädret och så vidare. Jag hamnar lätt där själv. Men det är inte där jag vill vara. Det gör mitt liv tråkigt. Det är mer hjärtvärmande att glädjas åt andra än att klaga på dom. Och en är fan inte frireligiös eller irriterande för att en är positiv och glad, hör folk inte hur det låter? Om en blir irriterad av att folk är positiva kanske det är inåt en ska kolla?

Så idag vill jag passa på att säga grattis till Ann-Christine och Dante som fick 64% och rosett på LC:2 i Trelleborg idag, det är skitkul!

han har nog lite problem. Han är otroligt lätt att hantera från marken, väldigt snäll och social. Men så fort man kommer upp på honom blir han lite konstig. Både jag och Elle har märkt att så fort man kommer med sadeln så spänner han sig väldigt mycket.

Testade att rida ut idag igen, denna gången i sällskap av Elle och Stina, men det kändes sådär. Jag kan inte alls läsa av honom, han reagerar av ingen logisk anledning och grymtar och reser sig lite. Han är inte direkt rädd för saker, han kan titta och gå lite åt sidan, det är mer att han blir störd om man tar i honom eller vill få honom att flytta sig. Han är helt enkelt lite opålitlig, jag vet inte var jag har honom, och det är rätt läskigt. Det gör mig ingenting om hästar är tittiga eller hoppar till eller bockar lite, men vanligtvis vet man ju ungefär vid vilka situationer det händer.

Vet inte om det är att han har ont, att han bara är ouppfostrad och testar eller om något har hänt honom som gör honom osäker. Imorgon ska han gå lektion, vi får se hur det går, han är ju i alla fall lugnare i ridhuset. Jag hoppas han taggar ner, han är ju en riktigt trevlig häst i övrigt!

Idag red vår praktikant Stina jättehästen Helge, det var roligt att se honom från en annan vinkel än ovanifrån. Han är stor, det får konstateras! I lördags red jag dressyrlektion för Karin Toet och fick bra tips. Nu gäller det bara att jätten får lite kondition och balans, men det tar ju tid när man är stor.

Lilla Thea har inflammationer i båda kotorna och inflammation och artros i båda knäna fram, så hon har fått aggressiv behandling och ska bara skrittas fram till nästa besök om ett par veckor eller så. Sen blir det nog ny behandling och skritt i ganska många veckor, hon var rätt illa däran. Idag testade jag balansen med barbackaridning, det var roligt! När jag först hoppade upp reagerade hon precis som när man lägger på sadeln, blev irriterad och snäppte i luften och trippade lite. Men när jag väl kommit på plats gick det bra, tur hon är snäll och inte hoppar i taket i onödan, då hade jag nog landat på marken!

Imorgon blir det hopplektion, förhoppningsvis kan någon filma, det hade varit kul att se, mest för mig själv faktiskt, men kan ju dela med mig här också. Om det gick bra alltså.

Jättehästen var jätteduktig idag, som bortblåst var det där med att ta bettet och vifta på huvudet, nu gick han istället riktigt fint och bärigt. Till och med högervarvet börjar släppa lite, han faller fortfarande in lite, men inte lika mycket. Det gick till och med att få ordning på galoppen. I alla fall nästan! Fick knappt stopp på honom dock. Man får ge det lite tid, han är en stooor häst som stått länge utan att göra något, inte konstigt om han är lite stel och muppig. Fick också på dressyrsadel idag, funkar mycket bättre för mig. Helge är dessutom så stor över manken och tjock runt magen att alla hopp- och allroundsadlar sitter illa på honom, dom blir baksuttna deluxe. Vilket gör att jag sitter riktigt illa och kommer inte åt honom ordentligt. Mycket bättre idag! Dressyrryttaren måste få ha sin dressyrsadel, annars blir det inte bra Imorgon ska vi köra lite bommar, hoppningen lämnar jag dock med varm hand över åt någon annan, jag är inte på långa vägar rutinerad nog för att hoppa en så ung häst, speciellt när den har stått så länge. Föredrar trygga hoppisar som lilla Babban!

Snart ska det också bära av utåt igen med Helge, denna gången dock i sällskap av Elle och trygg häst, företrädelsevis Zebban Fortsättning följer.

Här är en liten film med mig och Helge från i fredags. Som ni ser är hörnorna inte längre några problem. Däremot har lille killen börjat bli pigg som tusan och blåser upp sig och tramsar lite, men det är ju bara bra! Tramset syns dock inte i klippet eftersom kamerahållaren/privattränaren Elle då behövde vara behjälplig. Det är tur att jag har henne!

Jag har inte trillat av en häst på säkert 15 år, mest tack vare en riktigt bra balans. Men inte ens en riktigt bra balans kan hjälpa en när jättehästen Helge får för sig att bocka loss. Trots sina 1.75 cm i mankhöjd är han förvånansvärt kvick och explosiv! Och när han gör det tre gånger i rad är det ganska kört! Det var nog en kombination mellan nytt bett, för många hästar och valet att vända utan hela flocken med. Jag trillade på högersidan och landade med huvudet sist, så har lite skallebank nu. Men som en riktig ryttare var det första jag tänkte på såklart hästen. Upp från grusvägen och försöka håva in Helge som gick rundor på fältet. Han stannade till slut och sen gick vi tillbaka. Väl inne i stallet var han rädd för mig, så han fattade nog att det blivit lite fel. Men jag försökte säga till honom att det inte var hans fel, det var ju omständigheternas fel! Nu är jag vilandes hos sambos syster och ska snart få trerätters

Jo, det är aningen materialistiskt, men fråga dom som känner mig, min bilstereo är en del av min identitet. Som min gamla kollega från Ystad sa idag; “hur ska vi då veta att det är du som kommer?”. Jag tycker om ljud. Därför spenderade jag också åtskilliga tusen kronor på att flytta över hela stereosystemet från min gamla bil till min nya. Jag tycker om att känna basen i bilsätet och renheten i ljudet. Det dumma är att själva stereon inte är så mycket för världen, den hade jag tänkt att byta ut inom en snar framtid, det är högtalare och annat som är värt nåt. Dom snodde bara stereon. Tror den är 15 år gammal och den börjar haka upp sig. Grattis dumma pundare. Jag kunde gett dom några hundringar istället så hade jag sluppit betala 1700 spänn för att fixa rutan dom tog sönder. Men jag plastar åtminstone med stil.

Jag skulle egentligen inte ridit Helge idag, men så blev det och det gick vansinnigt mycket bättre! Gick runt med honom och bestämde mig för att det skulle gå bra. Och det gjorde det!  Satt sedan upp och lyckades ta mig förbi hörnorna även här. Gick lite, lite sämre i traven, men ändå godkänt. Upptäckte dock att han verkar ha någon sorts problem i högervarvet, vänster gick riktigt bra, men så fort jag gick över i höger blev han störd i munnen, tog bettet och ville inte riktigt ut i en av hörnorna. Vi får se hur det utvecklar sig. Testade även galoppen, eftersom han är så jättestor och lite överviktig var det ganska svårt att ens fatta galopp, men det gick till slut när Elle hjälpte till och smackade från marken och oj vilken galopp! Superrund och stor och skön, jag log hela vägen! Högergaloppen gick förstås sämre, men fick ändå till det något varv. Sen skrittade jag runt gården och det var inga större problem, det är en cool kille. Imorgon kör vi igen!

red jag idag. Det var intressant. Elle, mitt moraliska stöd på marken var givetvis med. Han är ju alldeles för stor för mig egentligen, har inte den fysiska styrkan att få honom ditt jag vill. Han har fått för sig att alla hörnorna är farliga och trots ställ in, luta ut, så gick det sådär. Fick då istället för styrka ta till list och försökte underhålla honom med att starta och stoppa så han fick tänka på något annat. Det funkade lite bättre. Men han är mest bara tramsig egenligen, han är inte den hoppiga typen, han reagerar inte när det kommer plötsliga ljud, så hörnorna är nog inte så farliga. Det är lite trist när dom håller på sådär, man kommer liksom aldrig till ridning, det blir bara en fight. Förhoppningsvis kommer han förbi sin inbillade rädsla snart och blir då nog roligare att rida. Men fortfarande inte min typ av häst, han är alldeles för okänslig.  Förhoppningsvis får jag skutta lite mer med Helges motsats Babban snart igen, det var roligt!

Nu ska jag snart bege mig till gymet och se om jag kan få ordning på min klena kropp. Jag blir ju mobbad på jobbet. Det är inte bra. Dags att skaffa mig lite muskler! Ciao!

Igår hade jag hopplektion med lilla Abbey, en irländsk D-ponny som älskar att hoppa. Det var skitkul, vi hoppade hela 1.05, vilket är jättehögt för mig Hoppade lite snäva vinklar och sånt och det var en bra övning för mitt självförtroende eftersom hon alltid hoppar, så jag kunde slappna av lite och komma ihåg hur kul det egentligen är! Fördelen med dom små är att det inte blir fullt lika fel när dom kommer fel mot hindret som dom stora. Så det blir garanterat fler lektioner med lilla Babban, Elle lovade att filma nästa gång, så det kanske dyker upp något här snart!

Sen blev det även två uteritter igår, först red jag ut på Ella med Elle och Bella. Jag vet, men det är inte mitt fel att hästar och människor heter nästan samma sak. Westernhästen Bella har inte blivit utriden på länge, så när vi kom till det otroligt läskiga huset på hörnan som nästan alla hästar hatar så var det stopp och back. Och Ella hakade på, så Elle fick hoppa av och övertyga Bella om att gå förbi. Sen gick det bra hela vägen! Sen red jag ut med Sandra och Curre, vilket gick bra tills vi skulle galoppera och Thea blev helt vansinnig och började bocka som en galning. Vilket hade varit lugnt om det inte var så att ena tygeln av någon konstig anledning gick upp och släppte från bettet. Bockande häst på en tygel är inte den ultimata situationen precis. Det var bara att försöka sitta still som fan och inte ta i tygeln tills hon stannade. Sen hoppa av och fixa tygeln. Sen var hon lite för peppad hela vägen hem, men det gick bra. Tur Curre är så lugn! Hon var dock rätt tjock i benen när jag kom tillbaka, så idag blir det bara en lugn skrittrunda i det fina vädret!