Jag är dålig på att förmedla vad jag egentligen vill. Antagligen för att jag inte riktigt kommer på vad det är jag vill innan jag förmedlar det. Synnerligen när känslor är involverade. När känslor inte är involverade kan jag vara hur rak som helst. För då har jag ingenting att förlora. Men när dom är där, då blir jag vag och kryptisk och lämnar femton olika tolkningsmöjligheter och får inte alls fram det jag egentligen tänkte mig. Och känner då ett behov av att överförklara allt. Vilket gör det ännu mer vagt och ännu mer kryptiskt och lämnar ännu mer tolkningsmöjligheter. Och gör också att det  totalt går att missuppfatta det jag säger/skriver. Jag måste öva. Och det är dags att plocka fram Cheri Huber igen. Och knacka. Nu återgår jag till min Bailey’s!