Jag diktade rätt mycket när jag var yngre. Och dom kom bara rätt ut, fick en känsla och sen var det bara att hitta papper och penna och skriva. Jag har inte hittat det flytet igen efter den åldern. Har blivit mer eftertänksam ju äldre jag blivit. Och mer självkritisk. Men då bara kom det. Här är några av dom. Tonårsångest deluxe!

Du ligger inom mig
som ett hölje som håller mig
varmt om natten
som ett varmt täcke av kärlek
som jag kan vira om mig
när jag är ensam och ledsen
du är långt borta
men ändå så nära
du finns med mig
i mina tankar
som en dröm som aldrig tar slut
jag tänker kämpa för dig
och ingenting kan hindra mig
en dag, ska jag ligga inom dig
och våra själar ska bli ett
tills den dagen
ska jag bära på alla vackra minnen
och älska dig i fullständig tystnad

DÖDEN

Jag springer över en äng
fylld med röda blommor
och skriker högt
för jag vet att ingen hör
blommorna reser sig
och hindrar min väg
jag faller, men inte hårt
jag faller på en mjuk bädd
av röda blommor
vinden kommer
och vaggar min bädd
omgiven av vackra blommor
och till ljudet av en varm
sommarvind
vaggas jag sakta till sömns
för att aldrig vakna igen

Du!
Varför måste du förfölja mig?
Varför måste du tortera min hjärna
som ett paranoit surrande bi?
Du har omedvetet sugit dig in
i varje kvadratmillimieter
av mina hjärnceller
Det förflutna är inpräntat
bakom mina ögonlock
på bilden av dig
Den lyckliga tiden är tatuerad
i ditt ansikte
den sanna kärleken
lyser ur dina ögon
Som ett flyende djur springer jag
bort från smärtan
men ett hastigt skott i vinden
får mig att stanna upp
och sjunka ner, ner i sanden
där alla korn i vinden
bär ett minne av dig
jag fortsätter att fly
lyckligt springer jag över tundran
för att få känna en stund av
total frihet
men dina skott träffar mig
förr eller senare
då sjunker jag än en gång in
i det omhöljande mörkret
av vackra minnesbilder
och den sanna kärleken