Jag håller fortfarande fast vid mitt för-tänkande och låter bli att tänka mot. För fyra år sen när alliansen tog över makten var jag fortfarande en mot-tänkarmänniska och gick omkring och var förbannad länge. Men sedan hände det saker i mitt liv som gjorde att jag så långt jag kunde anammade för-tänkandet. Jag har varit i förhållanden större delen av mitt vuxna liv, en bit in i alla dessa förhållanden kände att jag egentligen ville vara singel och undrade varför jag hela tiden hamnade i nya förhållanden. Mina vänner säger att jag låtit som en gammal trasig skiva varje gång. “Jag vill inte ha något förhållande, den här gången ska jag inte hamna i ett nytt oavsett vad.” Och häpp, var hamnade jag? 18 år i sträck höll jag på sådär. Tills nu när jag lagt om fokus, istället för att vara mot förhållanden är jag pro mig själv. Så nu säger jag istället att jag vill vara själv. Och fokuserar på vad jag vill ha istället för vad jag inte vill ha. Funkar än så länge exceptionellt bra.

Sedan har jag också märkt att man gärna trasslar in sig i negativa tankar och på så vis får sig själv att må väldigt dåligt. För när jag mår dåligt eller blir ledsen föregås det alltid av en negativ tanke  som jag väljer att tänka. Sen fortsätter jag att välja att tänka på det och mår på så sätt ännu sämre. Efter många års övande har jag blivit ganska mycket bättre på att släppa dom negativa tankarna. Eller inte släppa dom egentligen, mer observera dom utan att lägga värde eller dömande i dom. Det lyckas inte varje gång förstås, men för det mesta. Och det har gjort hela mitt liv så mycket enklare. Saker rinner av mig, jag tar nästan aldrig saker personligt och blir inte upprörd över småsaker. Och gillar läget. Det har som sagt tagit rätt lång tid att hamna här, mycket ältande, gråt och depression genom åren. Men det var värt det. För trots ovanan är den här lugna, balanserade tillvaron jävligt trevlig.

Alltså tänker jag inte heller låta sd:s intåg i politiken göra mig upprörd trots att det inte är en småsak. Min kloke far sa en gång till mig att jag ska tänka på att lika övertygad och passionerad som jag är om mina åsikter är andra också om sina åsikter oavsett om jag anser att dom är fel. Den där personen på andra sidan tycker att jag är lika dum i huvudet som jag tycker att den är. Så från den stunden försökte jag anamma förståelse. Oavsett. Det är viktigt att förstå varför folk tycker som dom gör eller är som dom är. För utan förståelse hamnar vi i sandlådestadiet, det där stadiet som kombination med pengar och makt orsakar krig.

“The whole idea of compassion is based on a keen awareness of the interdependence of all these living beings, which are all part of one another, and all involved in one another”

Thomas Merton