Fick följande kommentar till mitt förra inlägg, så jag tänkte svara på det:

“du vet att er sexuallitet är en maktfaktor ni kvinnor har använt den i era förhållanden i alla tider för o få makt i stället för o använda den för njutning”

Här har vi då en mans perspektiv på det hela. Alla kvinnor använder alltså sin sexualitet (i förhållanden) för att få makt och aldrig för njutning. Det är klart, om det är på det här sättet männen ser på det (nu generaliserar jag förstås vansinnigt mycket) är det inte så konstigt att det ligger ett stigma över det hela. Om männen nu verkligen skulle tro (vilket jag såklart inte köper) att kvinnor på ett kalkylerande sätt endast använder sex som ett verktyg för makt förstår jag att den kvinnliga sexualiteten blir något fult och lite äckligt, precis som pengar. Och stackars alla dessa kvinnor som aldrig någonsin njuter av sex. Vilken tragisk bild av verkligheten. Och om vi nu ska använda logik på dessa generaliseringar blir det plötsligt logiskt varför det nästan uteslutande är män som våldtar. För männen vill ju också kunna få makt genom sex. Och eftersom vi ändå inte njuter av det så spelar det ju ingen roll. Jämlikhet rockar!

Nu lämnar vi det generaliserande tramset därhän och dödar det med konstaterandet att åtminstone en kvinna kan garantera att hon aldrig använt sin sexualitet som ett maktmedel i sina förhållanden. Med tanke på att min sexlust försvinner sjukt snabbt i förhållanden så vet jag inte riktigt hur jag skulle kunna ha använt den på det sättet heller.

Så, vad tycker min gästbloggare Herr Persson om det hela?