Idag har jag haft en riktigt skön dag, började morgonen med att kolla på The Experiment, den  var riktigt obehaglig. Brukar gilla filmer där Forest Whitaker är med, han är totalt underskattad. Ghost Dog är ju magnifik! Filmen var i alla fall en intressant studie i vad som händer när “vanliga” människor plötsligt får makt över andra “vanliga” människor. Auktoritet är i allmänhet en dålig sak.

Dagen fortsattes sedan med 5-kilomentersrundan. Fick med mig en massa plommon hem! Sen slökollade jag lite pliktskyldigt på Idolrepriserna, men blev ganska uttråkad. Sen blev det öl, lite yoga, en tripp till affären, matlagning och nu kollar jag på ännu en film och äter onyttig efterrätt.

Håller på att bli knäpp på valet, blir inte klok på vad jag ska rösta på. Ska det röstas med hjärtat eller med hjärnan eller någonstans mittemellan? Så här jämnt blev det i valkompassen. Lutar väl åt att jag bestämmer mig på mållinjen.. Hade ju gärna sluppit det blåa blocket i fyra år till. Speciellt om dom ska ackompanjeras av det där obehagliga lilla rasistpartiet som verkar så poppis bland folk. Bara kolla här vilka gullungar som är med! Det kanske blir en blankröst i år, tror ju ändå att demokratin är en illusion. Vi får se!

Nedan: fortsätter publicera bilder på paret som bryter heteronormativiteten, underbara Pon and Zi!

Dom fortsätter dyka upp i mitt liv, dom där människorna från förr och det är jättekul! Igår fick jag ett överraskande meddelande på fb av min gamla bästis som jag hade i fyran, hon flyttade sedan norröver och förutom att jag hälsade på däruppe nån gång så har vi inte hörts sen dess. Det är skitkul! Andra personer har också dykt upp, har pratat med vissa på facebook, träffat några och återknutit kontakten med en själsfrände som jag slarvade bort för några år sedan. Gemensamt för alla är att det inte känns som om någon tid har gått, som om vi fortfarande känner varandra bra trots att det gått allt mellan fyra och tjugo år. Och jag förstår varför det är så här nu. Detta är första gången på väldigt många år som jag känner att jag håller på att hitta tillbaka till mig själv och då är det ju logiskt att människorna som var där sist jag var mig själv dyker upp igen.

Har också träffat en hel massa nya människor, som trots att vi inte umgås privat berikar mitt liv på många sätt. Och dom är alla så olika. Mångfald is the shit!

Denna helgen ska dock nästan helt uteslutande spenderas med en person, mig själv. Inga måsten, inget “jag borde”, bara film, musik, skrivande, pålle och lugn och ro. Ska bli skönt!

Har precis spenderat dom fyra sista timmarna på jobbet utan att jobba, båten var sen och vi fick avvakta. När den väl kom in hann vi inte mer än ut till kajen förrän det var dags för hemgång. Men vad fan, betalt för fika och kortspel är väl inte helt fel! Jag hann till och med hem för att kolla om den försvunna katten dykt upp. Förstår inte hur en katt kan försvinna i en lägenhet med väldigt lite saker i. Det är ett mysterium. Han hade hur som haver dykt upp och var lika glad som vanligt!

Idag har jag suttit i en riktigt trevlig buss med fyra riktigt trevliga pojkar med tillhörande mycket trevlig musiksmak. Såå skönt att slippa radion för en gångs skull. Det har blivit mycket skrattande, en del brottande och lätt iPhonehysteri när jag genom en av pojkarna upptäckte appen Talking Tom. Rekommenderas varmt, speciellt om man är lite trött. Det är det som är så roligt med det här jobbet, det är alltid olika konstellationer av folk, vissa bättre, vissa sämre, men för det mesta är det riktigt kul!

Nu måste den sen lunch tomma magen fyllas med något. Efter det ska jag fan sova, det är tröttsamt att köra bil en hel dag!

Idag har jag haft ett par elnissar här som har konstaterat att elen är väldigt felkopplad, det var också anledningen till att duschen därnere var strömförande, så nu slipper jag kuta upp för trappan varje gång jag ska duscha! Små saker kan bringa stor lycka! Annars har jag hälsat på Tanten och Bebbe idag och konstaterat att jag har börjat skapa någon sorts relation med den lille, vilket är ganska ovanligt när det gäller mig. Idag har vi bondat genom att han ömsom klappat, ömsom dragit mig i håret samtidigt som han utstött några slags Darth Vader-ljud, det var fint. Jag har till och med spontanpussat på honom, totally out of character! Det hjälper ju onekligen att hans föräldrar är så väldigt avslappnade, det borgar för en bra bebis! Dock vill jag strypa honom lite när han skriker i falsett som en kastratsångare, men det vill nog dom avslappnade föräldrarna också.

Ikväll har jag varit på en mycket intressant presentation som jag ska prata lite mer om en annan dag och sedan ätit indiskt med dom tre fantastiska presentatörerna, det var mycket trevligt! Nu är jag lite osedvanligt pigg och ska försöka varva ner lite och gå och lägga mig i tid. Nedan, en av dom vackraste låtar jag hört på länge. Och Martha är otroligt vacker. Godnatt!

Jag började min lediga dag med kaffe och spontandans till min nya älskling, “Det var jag”. Snart drar jag till staden och handlar med min favorittant och sen blir det lektion med favorithästen. It’s going to be a good day!

Jag lägger ner det där med Gowalla, för det första funkar det inte som det ska, och för det andra vet jag inte riktigt varför folk ska veta var jag är hela tiden?

Lollo har gnällt om att jag uppdaterar dåligt, så jag får väl uppdatera oftare! Vilket borgar för kvalitetssänkning, men då får ni skylla på henne.

Idag ska min kära Elton åka till Elles pappa igen eftersom han låter som ett flygplan. Tänker att det är dåligt när en bil låter som ett flygplan. Och så ska han få lite allmän årlig omvårdnad också. Efter gårdagskvällens repris på fredagskvällens movienight, fast med andra filmer förstås, kan det meddelas att The Lost var något av det sämsta jag någonsin sett. Se inte den. 13 Tzameti rekommenderas däremot varmt.

Nu ska jag åka och ta ut hästarna, sen bär det av till Beddinge!

Det var några personer som ville att jag skulle bli deras vänner på Gowalla, så jag testade det. Så nu får jag uppdateringar på var folk är. Jag själv är däremot totalt värdelös på det här, det kräver ju att jag ska komma ihåg att checka in på ställen. Jag kommer på det flera timmar efter jag kommit dit eller efter jag gått, och då missar jag ju lite hela poängen. Förstår nog inte poängen ändå om jag ska vara ärlig. Förlåt Gowalla-vänner.

Annars har jag upptäckt att jag har gått framåt med stormsteg när det gäller mig själv. Jag brukade vara rätt känslig och haka upp mig på saker och gå omkring och älta dom hela tiden. Hade en situation på jobbet i veckan som i vanliga fall skulle ha fått mig att må jättedåligt, men nu var det som om allting bara rann av och försvann. Dom små momenten av irritation kom och gick lika snabbt. Och genom allt behöll jag lugnet, blev inte upprörd eller arg. Är stolt över mig själv och kan nu, för att citera en kollega, säga att jag faktiskt har skinn på näsan. Självhet rockar.