Simsim

Eltons spabesök visade sig ta lite längre tid än väntat, så har nu köpt en stand-in till honom, efter många namnförslag fastnade till slut Evert. (Tack Emma!) Evert är en riktigt grinig gammal gubbe. Han startar alltid, men inte utan gnäll och mycket choke. Sen bjuder han på disco i form av ryck dom första kilometrarna. Och skrammel eftersom avgassystemet hänger lite löst. Men det är mest i tomgången. Eftersom det även är hål i nämnda avgassystem så låter han riktigt högt och härligt där han plöjer sig fram! Servo är inget en gnällig gubbe behöver, så det gäller att planera sin körning och pumpa armmusklerna. Men hur grinig han än är så gör han sitt jobb och tar mig från A till B varenda gång. Heja Volvo!

Det har åter pågått något sorts tredje världskrig i min radhus utan att jag märkt någonting, så idag ska jag ta tag i det. Först ska jag bara..

Sitter här i soffan, lyssnar på Kings of Leons nya skiva, testat tre laktastabletter, ska snart avnjuta lite Ben & Jerrys och funderar vidare på det ena med det andra. Funderar fortfarande på varför den sexuella revolutionen dog på 80-talet och läste en artikel i Time från den tiden. Har inte läst klart hela än, men utöver aidsepidemin verkade det som om folk hade ett behov av parrelationer och monogami. What? Kanske blev det lite för mycket fri kärlek? Ska människan kanske lära sig att hitta mellanting? För nu är vi ju tillbaka till monogamin och otroheten istället. Den sexuella revolutionen kom till på grund av välstånd, demografi och p-piller. Man föraktade giftermål och kärnfamiljen och välkomnade företeelser som tidigare setts som perversioner och kallade dom istället alternativa livsstilar. Och man pillade i sig lite för mycket droger. Så både bra och dåliga saker kom ur revolutionen. Men jag tror att när någonting kommer till stånd så snabbt och så radikalt så skapar det till slut ett behov av en kontrarevolution. Men varför vi valde att gå tillbaka fullt så mycket är för mig ett mysterium. Mellanting människor! Låt oss inte förakta några val som andra människor gör när det gäller deras sexualitet och sättet dom formar relationer på. Låt helt enkelt var och en göra som dom vill, hur svårt är det egentligen? Bara för att jag inte tror på monogami och kärnfamilj är det ju inte så att jag ser ner på folk som helhjärtat väljer det. Däremot tror jag fortfarande att dom flesta väljer det utifrån indoktrinering.

Läs Dr Andies åtta punkter om relationsanarki här nedan. Dom flesta kan hålla med om att det finns en underbar logik i det. Och jag efterlyser fortfarande någon som kan ge mig en bra anledning till att kärnfamilj och monogami ska vara det enda rätta valet. Om vi bortser från en indoktrinerad norm. Challenge me!

För övrigt har jag haft en underbar lördag som bjudit på avslappning, njutning, iPhonepyssel och några överraskningar av det positiva slaget! Det känns verkligen som om fokuserandet på det jag vill istället för det jag inte vill också ger mig precis det jag vill. För första gången i mitt liv är jag inte rädd för en massa dumt skit, jag ältar inte heller en massa dumt skit och tar verkligen allt som det kommer utan att lägga en massa värderingar i saker. Och bara är. Det är exceptionellt njutningsfullt när drama och misär är så långt borta att det känns som om dom aldrig funnits i mitt liv. Allting är som det ska.

Download (PDF, 121.66KB)

relationstänkande förstås. Förutom lite spånande på dödsstraffets meningslöshet och alternativa metoder för bestraffning av kriminalitet (kommer mer om det sen) så upptar det här ämnet mycket tid i skallen just nu. Den viktigaste anledningen till att jag väljer RA är friheten, något jag saknat intensivt genom alla mina år som monogam normis. Friheten att göra mina egna val utan konsekvenser för en person som av någon anledning vill att jag bara ska vara deras. Behovet av frihet har alltid funnits i min själ, något jag tror att tidigare partners också märkt eftersom dom gjort stora försök att på något sätt hålla fast mig. Jag vill aldrig mer hamna i situationer där jag måste begränsa mig och inte längre kunna vara impulsiv. Där jag måste tänka efter hur mina val påverkar den där personen. För situationerna har varit ganska många. Och ganska ångestfyllda.

Min lust och mina känslor är just det, mina, ingen annan har patent på dom. Jag vill kunna känna vad jag vill för vem jag vill och känna lust för vem jag vill och kunna agera på det utan eftertänksamhet. Och att personer jag skapar relationer med ska förstå att dom inte blir mindre viktiga på grund av detta. Så trots att jag får ganska positiva reaktioner på mina teorier, folk tycker att det är logiskt, så är det nog ändå svårt för människor att helt släppa indoktrineringen. Att relationer kräver kompromiss. Att svartsjuka är en form av kärlek. Att kärnfamiljen är någonting att sträva efter. Jag tar stora, bestämda steg bort från den Simsim som en gång var en normhora och välkomnar mitt nya liv som relationsanarkist. Nån som ska med?

En personalfest på lördag, jobba klockan sju på söndag, minimalt med sömn och zombiesimsim gjorde entré på jobbet. Men det gick förvånansvärt bra! Idag var jag mer utvilad efter att ha somnat pensionärstidigt igår. Däremot har jag lyckats förvärra min begynnande förkylning som nu resulterat i hosta och heshet á la whiskey. Imorgon skall jag tala över radion hela dagen, det ska bli spännande! Denna dag har spenderats i mycket gott sällskap i bussen vilket har resulterat i mycket garvande och därmed mycket hostande för mig. När brudarna kommer ihop sig blir det vulgärsnack deluxe!

Nu; Dexter, sen; sova, imorgon; jobba, sen; slöemysa. Arrivederci

Jag återkommer gärna till det här ämnet och har så gjort dom senaste 15 åren av mitt liv. Mitt seriemonogama liv. Som icke längre är det. I självheten har jag fått lite tid att fundera mer på hur jag egentligen skulle vilja ha det. Jag är inte särskilt intresserad av att vara singel och ligga runt, för trots att det kan vara lite kul så är det inte riktigt det jag vill ha. För även om jag inte ser monogami som något val för mig så betyder det inte att jag inte vill ha nära relationer. Jag tycker om nära relationer och den intimitet som skapas i dom. Med fokus på plural. Därför har jag landat i relationsanarkin. Den passar väldigt bra in med många delar av min personlighet; oviljan att definiera arslet av människor och företeelser, önskan om att bryta normer och indoktrinering, behovet av variation och den där underbara ambivalensen. Och den passar samtidigt in med hela mindfulnesgrejen.

För varför ska jag komplicera relationer med att hela tiden definiera saker och sedan falla in i en indoktrinerad föreställning om hur relationer ska vara? Om jag träffar en person som jag blir förälskad i och vi har det bra när vi är tillsammans, vad spelar det då för roll vad den personen eller jag gör när vi inte är tillsammans? När nya människor i den andras liv ses som hot blir det problematiskt. Så om man nu i linje med RA börjar se kärleksrelationer på samma sätt som vänskapsrelationer så blir det ju lättare. För monogami är definitivt ingen garanti att det inte kommer att ta slut på grund av andra människor, det gör det till höger och vänster hela tiden. För min egen del är jag övertygad om att jag har större chans att faktiskt utveckla långvariga kärleksrelationer om jag inte är begränsad till en. Det finns ju en anledning att jag inte har en nära vän, för alla mina nära vänner, trots att dom är exakt lika viktiga för mig, ger mig helt olika saker och fyller helt olika behov. Och det är precis det jag vill ha ur kärleksrelationer, varför det såklart är fokus på plural. Sen är det en helt annan femma att hitta människor som tänker likadant. Och för den delen få omgivningen att greppa mina val. Men det kan ju kvitta sålänge jag själv känner mig trygg i dom. So, fuck the norm, make your own reality!

Fattar nog inte riktigt själv hur jag lyckades halvslakta Elton i garageutfarten idag, men det lyckades jag med! Hade jag varit lite mer vaken hade jag antagligen bromsat så fort jag hörde/kände att något tog emot, men nej. Så halva fronten blev aningen förskjuten till vänster, resten drog jag loss själv eftersom det verkar dumt att ha en meterlång plastbit hängandes på marken. Så nu är jag med hyrbil och håller tummarna att försäkringsbolaget godkänner reparationen och att det inte tar allt för lång tid. Elton kanske ville ha en lite makeover, vem vet?

Tanken på att köra billigaste hyrbilen Toyota Aygo kändes mindre lockande, men när jag väl kom till uthyrningsstället informerade dom mig om att dom små bilarna var slut men att jag fick en större för samma pris. Så nu brummar jag runt i en riktigt trevlig Mazda 3 istället. Glad jag! Nu ska jag försöka varva ner och sova ordentligt, verkar dumt att slakta hyrbilen också. Godnatt.

Känner mig otroligt nog redan piggare, dom här kosttillskotten är inte att leka med! Sen testade jag även en alternativ huskur mot smygande förkylning igår vilket verkade skrämma bort skiten rejält. Olika sorters peppar i lite ljummet vatten. Så enkelt det kan vara. Så länge jag kan hålla mig långt borta från läskiga kemikaliemediciner är jag nöjd. Förhåller mig också aningen skeptisk mot företag vars egentliga profit ligger i att hålla oss lite halvsjuka. Tycker det är lite komiskt att en biverkning av huvudvärkstabletter är huvudvärk. Hur går det ihop?

För övrigt har min kära lilla bil Elton fått en spik utopererad ur sitt däck idag, så nu slipper jag åka och pumpa det flera gånger i veckan. Började bli lite irriterande. Efter operationen hängde jag med Tant och Bebbe, det var mycket trevligt. Börjar bli väldigt fäst vid Bebben, vilket är ganska okaraktäristiskt när det gäller mig, men lite roligt också. Det är kul när vi ses ofta, då ser jag alla förändringar. Sen hjälper det ju att Bebben är lite mer intelligent än andra barn jag träffat. Förutom min brorsdotter då, hon är obehagligt intelligent. Fyller tre i november och pratar redan spanska, svenska och engelska. Och förstår skillnaden. Sätter ihop Ikeamöbler och använder ironi. Och har haft stenkoll på sin iPod Touch i 1 1/2 år. Nobelpris nästa?

Nu är det dock bud på att försöka hitta den där tröttheten igen, 14-timmarspass på jobbet imorgon. Godnatt!

If we want to realize our dreams, we have to stay awake.

H.H. Swami Tejomayananda

People can’t get along because we have each gone through a process of socialization. We have all been molded to fit into a family structure, but the details are different for every person alive. Because we are all, each and every single solitary one of us, attached to being right, conflict results.

Cheri Huber

Jag hävdar, och kommer att fortsätta hävda, att förhållanden inte är samma sak som kompromiss. Det är vad vi har blivit indoktrinerade att tro hela vårt liv. Förhållanden kräver kompromiss. Varför det? Det är inte konstigt att förhållanden inte håller när folk håller på att kompromissa sig själva till höger och vänster för att göra den andra personen nöjd och därmed göra sig själva nöjda. What?!? Jag har själv kompromissat bort hela mig själv i förhållanden och kan med den erfarenheten i minnet intyga att det inte funkar. Alls. Nu får jag klargöra att jag inte menar kompromiss på nivån “vad ska vi äta ikväll”, utan personlig kompromiss. Jag är en person som behöver variation och frihet, alltså kompromissar jag mig själv varje gång jag bestämmer mig för att ingå i en relation med bara en person. Jag släpper helt mitt behov av frihet och självständighet och dyker med huvudet före rätt ner i en enda jättestor kompromiss där jag förvandlas till en osjälvständig, klängig vi-person.

Det finns väl en anledning till att otrohet är ett så vanligt förekommande fenomen. Är det inte aningen förlegat att tro att någon sorts majoritet av befolkningen faktiskt skulle klara av att bara ha sex med en enda person i resten av deras liv? Är inte det att kompromissa bort livet? Och om nu dom flesta idag faktiskt fattar att sex och kärlek inte är synonyma, är det inte lite bisarrt att säga att den man älskar/lever med inte får göra det med någon annan? Och för den delen att dom bara får älska en enda person. Egoist, javisst. För i grund och botten handlar det endast om våra egna osäkerheter, bekräftelsehoror och detta eviga behov av att äga andra människor. Saker vi lärt oss är rätt. Och sant. What?!? Vem kom på den dumma jävla idén? Vad är egentligen meningen med att para ihop oss med en person? Det känns inte vidare praktiskt alls. I alla fall inte som en norm som ska gälla alla människor. Det är klart att vissa kan få det att funka, men personligen tror jag inte att det är en majoritet.

Vad hände egentligen med det sköna kollektivtänkandet från 70-talet? Det kom en sexuell revolution och normer sprängdes till höger och vänster. Sen bara dog det när man upptäckte aids i mitten av 80-talet. Det är då min inre konspirationsteoretiker vaknar och börjar undra om inte viruset tillverkades i något laboratorium för att stävja den fria kärleken, för så kan vi ju inte ha det, folk måste hålla sig till normen.

Om någon kan ge mig ett logiskt syfte med kärnfamiljen och monogamin, förutom en indoktrinerad norm, go right ahead. Jag köper i alla fall inte det. Ju mer jag tänker på det desto mer absurt blir det. Har dessutom kollat på lite statistik och ca 70% säger att dom hade varit otrogna om det var säkert att dom inte blev påkomna. Det säger rätt mycket. Så sluta kompromissa och börja lev som du själv vill, inte som du lärt dig. För jävelen. FUCK indoctrination!

Så. Jag och Tanten hade peppat för att gå ut och dansa och begav oss till Regnbågsfestivalens avslutningsfest på Chokladfabriken där det skulle spelas electro. Så. Vi stod i kö i cirkus en timme för att ens komma in. Det var en lång timme med bufflig karl bakom och brudar som sjöng samma låtar i kör framför. Vi kommer in och just då var det en bra låt som sen ersattes av en kass remixad radiohit och vi begav oss till baren där det var ännu en kö. Efter många om och men och väntande så visar det sig att bartendern som tydligen inte var bartender inte visste vad en vodka russian var varpå jag får en jävla äcklig black russian. Not the same thing duuude! Sen urartade musiken fullständigt med den ena tradiga radiohiten efter den andra och mixa var nog ingenting dj:arna direkt övat på i förväg.. Ljudet var kasst och för lågt och dansgolvet för litet. Tre låtar kunde vi dansa till, sen drog vi mot Deep, men där var det Distortion och det var vi inte så sugna på. Utanför Crown hängde det läskiga människor och Slitage hade jättelång kö, så det blev BK där vi flirtade oss till extra mycket mat och garvade så mycket att vi inte fick luft, sen taxi hem och däcka. Trots besvikelsen hade vi i alla fall jävligt kul! Nu hänger vi i soffan inklusive bebbe med varsin iPhone och spelar roliga spel. Söndag it is!