People can’t get along because we have each gone through a process of socialization. We have all been molded to fit into a family structure, but the details are different for every person alive. Because we are all, each and every single solitary one of us, attached to being right, conflict results.

Cheri Huber

Jag hävdar, och kommer att fortsätta hävda, att förhållanden inte är samma sak som kompromiss. Det är vad vi har blivit indoktrinerade att tro hela vårt liv. Förhållanden kräver kompromiss. Varför det? Det är inte konstigt att förhållanden inte håller när folk håller på att kompromissa sig själva till höger och vänster för att göra den andra personen nöjd och därmed göra sig själva nöjda. What?!? Jag har själv kompromissat bort hela mig själv i förhållanden och kan med den erfarenheten i minnet intyga att det inte funkar. Alls. Nu får jag klargöra att jag inte menar kompromiss på nivån “vad ska vi äta ikväll”, utan personlig kompromiss. Jag är en person som behöver variation och frihet, alltså kompromissar jag mig själv varje gång jag bestämmer mig för att ingå i en relation med bara en person. Jag släpper helt mitt behov av frihet och självständighet och dyker med huvudet före rätt ner i en enda jättestor kompromiss där jag förvandlas till en osjälvständig, klängig vi-person.

Det finns väl en anledning till att otrohet är ett så vanligt förekommande fenomen. Är det inte aningen förlegat att tro att någon sorts majoritet av befolkningen faktiskt skulle klara av att bara ha sex med en enda person i resten av deras liv? Är inte det att kompromissa bort livet? Och om nu dom flesta idag faktiskt fattar att sex och kärlek inte är synonyma, är det inte lite bisarrt att säga att den man älskar/lever med inte får göra det med någon annan? Och för den delen att dom bara får älska en enda person. Egoist, javisst. För i grund och botten handlar det endast om våra egna osäkerheter, bekräftelsehoror och detta eviga behov av att äga andra människor. Saker vi lärt oss är rätt. Och sant. What?!? Vem kom på den dumma jävla idén? Vad är egentligen meningen med att para ihop oss med en person? Det känns inte vidare praktiskt alls. I alla fall inte som en norm som ska gälla alla människor. Det är klart att vissa kan få det att funka, men personligen tror jag inte att det är en majoritet.

Vad hände egentligen med det sköna kollektivtänkandet från 70-talet? Det kom en sexuell revolution och normer sprängdes till höger och vänster. Sen bara dog det när man upptäckte aids i mitten av 80-talet. Det är då min inre konspirationsteoretiker vaknar och börjar undra om inte viruset tillverkades i något laboratorium för att stävja den fria kärleken, för så kan vi ju inte ha det, folk måste hålla sig till normen.

Om någon kan ge mig ett logiskt syfte med kärnfamiljen och monogamin, förutom en indoktrinerad norm, go right ahead. Jag köper i alla fall inte det. Ju mer jag tänker på det desto mer absurt blir det. Har dessutom kollat på lite statistik och ca 70% säger att dom hade varit otrogna om det var säkert att dom inte blev påkomna. Det säger rätt mycket. Så sluta kompromissa och börja lev som du själv vill, inte som du lärt dig. För jävelen. FUCK indoctrination!