Jag återkommer gärna till det här ämnet och har så gjort dom senaste 15 åren av mitt liv. Mitt seriemonogama liv. Som icke längre är det. I självheten har jag fått lite tid att fundera mer på hur jag egentligen skulle vilja ha det. Jag är inte särskilt intresserad av att vara singel och ligga runt, för trots att det kan vara lite kul så är det inte riktigt det jag vill ha. För även om jag inte ser monogami som något val för mig så betyder det inte att jag inte vill ha nära relationer. Jag tycker om nära relationer och den intimitet som skapas i dom. Med fokus på plural. Därför har jag landat i relationsanarkin. Den passar väldigt bra in med många delar av min personlighet; oviljan att definiera arslet av människor och företeelser, önskan om att bryta normer och indoktrinering, behovet av variation och den där underbara ambivalensen. Och den passar samtidigt in med hela mindfulnesgrejen.

För varför ska jag komplicera relationer med att hela tiden definiera saker och sedan falla in i en indoktrinerad föreställning om hur relationer ska vara? Om jag träffar en person som jag blir förälskad i och vi har det bra när vi är tillsammans, vad spelar det då för roll vad den personen eller jag gör när vi inte är tillsammans? När nya människor i den andras liv ses som hot blir det problematiskt. Så om man nu i linje med RA börjar se kärleksrelationer på samma sätt som vänskapsrelationer så blir det ju lättare. För monogami är definitivt ingen garanti att det inte kommer att ta slut på grund av andra människor, det gör det till höger och vänster hela tiden. För min egen del är jag övertygad om att jag har större chans att faktiskt utveckla långvariga kärleksrelationer om jag inte är begränsad till en. Det finns ju en anledning att jag inte har en nära vän, för alla mina nära vänner, trots att dom är exakt lika viktiga för mig, ger mig helt olika saker och fyller helt olika behov. Och det är precis det jag vill ha ur kärleksrelationer, varför det såklart är fokus på plural. Sen är det en helt annan femma att hitta människor som tänker likadant. Och för den delen få omgivningen att greppa mina val. Men det kan ju kvitta sålänge jag själv känner mig trygg i dom. So, fuck the norm, make your own reality!