Simsim

Jag har upptäckt muskler jag inte ens trodde att jag hade. Hockeyn har gett mig brutal träningsvärk lite överallt, men mest jobbigt är det på insidan av låren, det gör att jag har lite svårt att sätta på mig skorna, resa mig upp och lite andra halvnödvändiga saker. Men det är komiskt också, det är ett jävla grymtande på mig så fort jag måste anstränga dom stackars låren! När jag skulle köra bil innan idag fick jag flytta vänsterfoten till kopplingen med hjälp av armarna. Bara en sån sak. Tur att jag är ledig imorgon!

Jobba i snö är lite annorlunda, häromdagen var jag på skrapservice och skrapade bilar i åtta timmar, det gav också träningsvärk på lite udda ställen. Men varm blev jag! Så förutom skrapandet och sommardäck som standard på alla bilarna är det lite mysigt med snön, det blir ljust på kvällen och man kan ha snöbollskrig med kollegorna. Nu ska jag fortsätta roa mig med att titta på Marcus när han sätter ihop Ikeamöbler och lyssna på gamla Simple Minds-låtar. Over and out!

Så, idag har jag testat att spela hockey för första gången i mitt liv. Det var skitkul! Jag fick dispens från hockeyrören och åkte i full mundering på konståkningsskridskor. Finfin kombo! Jag trillade otroligt nog bara några gånger, en gång rätt på röven vilket känns lite nu. Sen kan jag ju inte stanna, vilket resulterade i några fina egotacklingar rätt in i sargen. Så om jag nu bara lär mig att stanna och åka baklänges så kan det här bli helt okej. Speciellt med tanke på att vi har ett före detta hockeyproffs i gänget! Och nu har man lite respekt för spelarna, satan vad slut man blir på väldigt kort tid. Nu är jag rätt mör, numera mätt och försöker varva ner lite, imorgon skall det jobbas 17 timmar, tjo! Godnatt

Idag firar jag en dag för 35 år sedan då jag ploppade ut ur mammas mage på sjukhuset i Halmstad. Så varför firar vi födelsedagar egentligen? Jo, vid tiden innan den underliga kristna tron tog över allt, trodde folk att onda andar var särskilt farliga på födelsedagen, därför motverkades detta med fest och skratt. Sen kom då den där kristna tron och födelsedagsfirandet ansågs därmed hedniskt. Sedan började borgare och adel fira lite smått från 1500-talet och framåt och “vanliga” människor så sent som på 1800-talet.

Själv är jag inte så mycket för firandet och den enda tradition jag har är att någon gång runt dagen i fråga åka hem till mina föräldrar och bli utfodrad med en persisk favoriträtt. Dit ska jag imorgon! Ska även få frukostpannkakor hos Lollo och Bart, så lite mer firande än vanligt blir det ändå!

För övrigt är det lite bisarrt att säga att jag nu är ett år äldre. Det är jag ju inte. En dag äldre än igår. Och enligt åldersstandardnormskalan är jag nog 10 år bakom Tänker inte bli vuxen. Inte normvuxen i alla fall! Mitt enda mål i livet är att må bra och njuta så mycket det går. Är omgiven av underbara, fantastiska människor som på tusen olika sätt bidrar till att göra livet precis som jag vill ha det. Det var tydligen en höjdare att börja släppa indoktrineringarna och då kan det vara skitsamma att det tog en 30+ år att komma dit, it was all worth it!

Nu – röven i soffan, Assassin’s Creed och senare väntas eminent sällskap! Ciao!

Jag bestämde mig för en ganska lång tid sen att sluta vara rädd. Jag blev lätt attackerad av en okänd man jag försökte vara hövlig mot utanför min lägenhet för 5-6 år sen. I några dagar efter händelsen var jag rädd för att gå ut. Jag tror det var då det slog mig, varför ska en man och en händelse vara ansvariga för att jag inte vågar gå ur min lägenhet? Sen dess har jag resolut vägrat att låta mig skrämmas, varken av supervirus eller lasermän. Rädsla är bara en tanke. Rädsla finns inte utan tanken. För när jag går på en mörk gata helt ensam blir jag inte rädd om jag är i nuet. För i nuet finns inga våldtäktsmän eller rånare.

Folk har blivit lite irriterade på mig när jag vägrar att låsa ytterdörren när jag går till tvättstugan. Eller när jag vägrar låsa ytterdörren när jag är hemma. Jag låser den när jag går och lägger mig. För det mesta. Eller när jag går ensam på Lönngatan mitt i natten när det härjar en laserman därute. Ingen enstaka människa, ingen enstaka händelse och ingen media ska få mig att låta bli att göra det jag känner för. Jag tar inte omvägar och jag planerar inte mitt liv runt rädsla. Sen är jag för den delen inte utan sunt förnuft, det är en annan sak. Men den dagen jag låser min bil när jag kör i stan för att en person hoppat in i en annan persons bil en gång, då har jag låtit rädslan vinna och fullständigt styra mitt liv.

Den plötsliga rädsla som attackerar mig när jag djupt försjunken i Silent Hill blir överraskad av ett slemmigt, halvdött, zombiemonster är dock en rädsla jag välkomnar, den är kul! Och över på en halv sekund. Nu ska jag fortsätta skrämma mig själv med nya Nightmare on Elmstreet. Antagligen är den precis så kass som jag förväntar mig! Godnatt!

Jag hade en diskussion på jobbet igår angående nedladdning av musik, något jag personligen är fullständigt emot. Jag köper all musik alltid, mestadels för att jag är ljudnörd och inte står ut med mp3:ornas usla kvalitet. Sen gillar jag ordning i mitt iTunesbibliotek. Och den största anledningen är för att jag tycker det är fullständigt omoraliskt att inte ge artisten betalt för att den ger mig musik. Jag kan tanka hem film och serier eftersom det inte nämnvärt påverkar någon specifik individ. Serierna är redan uppköpta av svensk tv, jag väljer bara att titta på dom utan reklam. Jag går även på bio och hyr film ibland, det är ju det där med kvaliteten igen.

Men när det gäller artister, speciellt i dessa tider när skivbolag efter skivbolag kursar och artisterna är sina egna skivbolag, är det allt som oftast enskilda individer som blir drabbade av att inte sälja sina skivor. Jag fick igår reda på att det kostar ca 100 000 att göra en skiva, skivorna säljs för ca 100 kronor digitalt. You do the math! Det är bara dom allra, allra största artisterna som tjänar stora pengar på sin musik och sina turnéer. Dom andra får hanka sig fram för att få uttrycka sin passion. Så trots att skivbolagen var puckade och inte trodde att nerladdningsfenomenet skulle bli så stort och sålunda inte fixade ett billigt digitalt alternativ, är det dags för oss att börja stödja personerna bakom musiken som flödar genom våra ljudsystem. För annars kanske det bara finns kvar kommersiell skitmusik i framtiden. Så köp nu en skiva av någon av dina favoritartister för runt ynka 90 spänn och låt konsten leva vidare. För jävelen!

Min kära mor köpte sig en ny laptop och överlät sin 2 år gamla MacBook till mig! Min lilla PowerBook har kommit till åren och funkar inte riktigt som den ska, så det var väldigt passande. Just nu sitter jag och slappar i soffan och väntar på att gå till jobbet, sen ska det jobbas till sent på natten. Understället är lokaliserat, dumt om jag fryser fast på yarden.

Igår välte en lastbil med 14 kossor i på en avfart till E6:an, när jag körde förbi var där massor med brandbilar, polisbilar och en djurambulans. Jag läste om olyckan på nätet och fick ännu ett bevis på djurens extremt låga ställning i vårt samhälle. Kossorna satt fast i den där välta lastbilen i över fyra timmar, detta bara på grund av att det inte hade gått att släppa ut dom eftersom det hade skapat kaos i trafiken. 11 av dom gick sedemera att rädda medan 3 stycken dog i den där välta lastbilen. Jag tycker personligen det kunde finnas andra sätt att släppa ut dom utan att dom skulle ha sprungit bort. Ett provisoriskt elstaket till exempel? Dom fick i alla fall bedövning därinne. Alltid något. Stackars kossor.

Min icke-existerande blodcirkulation i händerna börjar märkas rätt bra. Idag följer superhandskarna med till jobbet, jag överlevde förra vintern i stallet med dom, så förhoppningsvis gör dom jobbet även denna. Annars är livet väldigt skönt just nu, känner mig lugn och avslappnad och allt är precis som jag vill ha det. Vilket bevisar för mig att det fungerar att fokusera på vad jag vill istället för på vad jag inte vill. Sjukt effektivt!

Visning idag, har spenderat morgonen med att städa. Jag hatar fortfarande dammsugaren. Den gör inte som jag vill. Lyckades dock inte skada mig på den den här gången. Ska införskaffa en sån där robotdammsugare, helt klart värt det! Det får bli en födelsedagspresent till mig själv! Nu drar jag och jobbar. Brumbrum.

Acceptance is nothing less

than the complete transformation

of what one has believed to be one’s self and one’s reality.

Accept that what we see is something that is programmed in us, rather than the only reality.

All of life comes down to this moment, right here, right now, either resisting or accepting.

Suffering or freedom

Choose.

Cheri Huber “When you’re falling, dive“

Jag tror som bekant stenhårt på att man skapar sin egen verklighet och att man själv är ansvarig för hur man väljer att reagera på olika situationer. Det är endast mina egna tankar som skapar dåliga känslor, inte situationen i sig. För när jag väljer att älta den, att tänka på den om och om igen, att frivilligt låta mig själv må dåligt, så är det också dåligt jag mår. Om jag däremot väljer att vara närvarande just nu och inte tänka på situationen så försvinner också alla dåliga känslor. Och det fungerar. Och allt som står mellan dig och den friheten är motstånd. Släpp taget och acceptera att allt som finns är nu. Och bort försvinner drama, depression, konflikter och negativitet. För mig har det varit totalt livsomvändande. Det har tagit tid, blod, svett och tårar, men det var värt varenda sekund av skit. För jag kom fram till slut. Till lugn, till balans, till harmoni och acceptans. Hallefuckingluja! So, bitch slap indoctrination and realize that you are the master and the maker of your own happiness. Nu ska jag njuta av nuet genom mitt fina nyinköpta PS3!

Jag har märkt att definitioner är det som sätter en i skiten. Det är då alla indoktrineringar och inlärningsmönster kommer fram. Så fort ordet “min pojk/flickvän/partner” smyger sig in i en relation så händer det. Normen visar sitt fula ansikte. För i den definitionen bor en massa inlärda “sanningar”. Äganderätt (du är min), monogami (eftersom du är min kan du per definition inte vara någon annans), svartsjuka (om du försöker vara någon annans blir jag hotad och arg), vitänkande (nu är vi ett vi och därför upphör du att vara en egen person).

Det kan vara rätt svårt att inte definiera, kanske inte för en själv och den personen, men för andra människor som inte riktigt förstår om man inte säger att “vi är tillsammans”. Men det går. Och det är också så en förändring kan börja smyga sig in i den orubbliga stora Normen. Så. Fuck indoctrination, make your own reality! Here I go!