Idag firar jag en dag för 35 år sedan då jag ploppade ut ur mammas mage på sjukhuset i Halmstad. Så varför firar vi födelsedagar egentligen? Jo, vid tiden innan den underliga kristna tron tog över allt, trodde folk att onda andar var särskilt farliga på födelsedagen, därför motverkades detta med fest och skratt. Sen kom då den där kristna tron och födelsedagsfirandet ansågs därmed hedniskt. Sedan började borgare och adel fira lite smått från 1500-talet och framåt och “vanliga” människor så sent som på 1800-talet.

Själv är jag inte så mycket för firandet och den enda tradition jag har är att någon gång runt dagen i fråga åka hem till mina föräldrar och bli utfodrad med en persisk favoriträtt. Dit ska jag imorgon! Ska även få frukostpannkakor hos Lollo och Bart, så lite mer firande än vanligt blir det ändå!

För övrigt är det lite bisarrt att säga att jag nu är ett år äldre. Det är jag ju inte. En dag äldre än igår. Och enligt åldersstandardnormskalan är jag nog 10 år bakom :) Tänker inte bli vuxen. Inte normvuxen i alla fall! Mitt enda mål i livet är att må bra och njuta så mycket det går. Är omgiven av underbara, fantastiska människor som på tusen olika sätt bidrar till att göra livet precis som jag vill ha det. Det var tydligen en höjdare att börja släppa indoktrineringarna och då kan det vara skitsamma att det tog en 30+ år att komma dit, it was all worth it!

Nu – röven i soffan, Assassin’s Creed och senare väntas eminent sällskap! Ciao!