Simsim

Jag kommer allt som oftast på saker att blogga om bara för att glömma dom när jag väl sitter här. Kanske värt att skriva upp det i samma tillfälle det äntrar hjärnan? Hade en supervälbehövlig ledig vecka för 1 1/2 vecka sen, jobbade två dagar och har sedan haft ofrivilligt ledigt i snart en vecka till. Inte vidare bra för lönen men ändå skönt!

Har anmält mig till två distanskurser på Högskolan på Gotland, mitt intellekt började gnälla i huvudet och tyckte inte att bilkörning var särskilt inspirerande. Snarare komatöst. Så det ser vi fram emot!

För övrigt har allt mitt fokuserande på öppna relationer och RA resulterat i att jag för en tid sedan startade en öppen relation med en helt underbar person som är lika ovetande som jag om hur öppna relationer fungerar i praktiken. Vi pratar mycket och tar dagen som den kommer och för min del så är den här relationsformen väldigt bra, bara vetskapen om den gemensamma friheten gör att jag känner mig tryggare och mycket gammalt tjafs bara försvinner i intet. Och att vara förälskad utan att känna ägandebehov, svartsjuka och beroende av den andra personen är väldigt befriande i sig. Och gör också att jag inte tappar bort mig själv i relationen utan kan behålla allt det där som är jag. Ibland tar det väldigt lång tid och många försök innan man kommer dit man vill vara, men vad fan, bättre sent än aldrig!

Nu ska jag fortsätta titta på Catfish vilken verkar vara en väldigt lovande dokumentär! Ciao!

Jag börjar ärligt talat bli lite trött på att reagera konstigt på olika ämnen. Jag vill också ha dom där trevliga upplevelserna andra får. Jag kommer ihåg första gången jag testade ginseng, det var i form av en kapsel som skulle ge mig en uppiggande effekt direkt. Det var eftermiddag, jag tog den där kapseln och sen var jag nere för räkning i flera timmar. Det var som att bli översköljd av total utmattning. Samma effekt får jag av rosenrot. Spirulina kräks jag av och sömntabletter gör mig pigg men vinglig. Jag får nässelfeber av morfin och efedrin. När jag skulle åka till Zambia -91 fick jag äta tabletter mot gula febern eller någon liknande ondsint sjukdom. I efterhand undrar jag om det hade varit mindre smärtsamt att faktiskt få gula febern? Jag fick vansinniga magkramper som höll på hela dagen. Skulle ta dom varannan dag i sex dagar. Morsan ringde sjukvårdsupplysningen. Jodå, 1 på 1000 får den reaktionen. Om nu sömntabletter inte gjort mig vinglig skulle jag kanske testat valium som uppiggande substans? For fuck’s sake!

Världens finaste Triumf var hos veterinären igår efter en tids hälta och det konstaterades att pålagringarna och artrosen blivit värre och att prognosen att han ska bli bra med behandling är lika med noll. Så Karin beslutade att han ska få sluta sina dagar nu, innan han blir så dålig att han inte vågar lägga sig eller inte kan resa sig själv. Det är såklart väldigt sorgligt, men jag tar inte ut något i förskott utan väljer att umgås med honom så mycket jag kan hans sista tid och försöka göra den så bra jag bara kan! Och jag är tacksam att Triumf har en så klok ägare som gör vad som är bäst för honom. Han kommer inte att behöva åka iväg, utan någon kommer till stallet så han kan känna sig trygg och lugn.

Jag hade ju gärna lärt mig mer av gamle Krokben, men det han och Karin har lärt mig fram till den här punkten är mer än jag lärt mig dom senaste 10 åren. Nu vet  jag hur balans och harmoni känns och nu vet jag hur en extremt välriden häst känns. Det kommer att vara ett nästintill omöjligt projekt att hitta en häst som ens kommer i närheten av Triumf. Så tack käraste, vackra Triumf för allt du har lärt mig, det kommer att följa med mig resten av livet.

Igår var det julfrukost i Köpenhamn med jobbet, vilket av någon anledning urartade totalt för min del. Som tur är har jag världens finaste vän Patrik som tog hand om mig och såg till att jag kom hem välbehållen till världens finaste Marcus som fick ta hand om spillrorna. Och med dagens bakfylleångest kom insikten. Alkoholen och jag behöver fixa med skilsmässa. Jag har egentligen aldrig tyckt om att vara full, tycker inte om när jag förlorar kontrollen över min egen kropp och mitt beteende. Tycker inte om att tappa omdömet och göra saker jag inte annars hade gjort. Tycker dessutom inte ens att alkohol är gott, så vad är då anledningen att nyttja en skitdrog som jag personligen sett förstöra många liv?  När man lever med eller befinner sig i närheten av folk som är bra mycket värre än vad man själv är, är det lätt att tro att man inte har något problem. Jag är insiktsfull nog att veta att alkoholism inte handlar om frekvens, det handlar om hantering. Eller snarare brist på hantering. Jag har aldrig druckit ofta, men när jag väl gör det urartar det allt som oftast. Så nu är det dags att lämna in papprena och säga hejdå. Hejdå.