Det har inte blivit mycket skrivande på sistone. Mycket jobb, sjuka katter varav en fick somna in efter 16 års trogen tjänst, förkylningar och homestyling av radhuset som förhoppningsvis blir sålt nu när vi bytt mäklare. Och nu slår tsunamikatastrofen även på hemmafront. Toyota är vår största kund och om en dryg vecka kommer inga fler japanska båtar på en ganska obestämd framtid. Det finns förstås andra märken och båtar också, men det kommer att bli avsevärt mycket mindre jobb. Var därför på arbetsförnedringen för att skriva in mig så jag kan få lite a-kassa under den här perioden och jag pratade med, tro det eller ej, en totalt vettig arbetsförmedlare! Vi pratade om förnyelsebara energikällor och stora elaka företags ovilja att låta dessa komma fram. Och att det kanske är dags att fatta att kärnkraft är farligt. Nu blir det ju förstås oundvikligt pappersklydd av deluxevarianten, men det ska förhoppningsvis lösa sig. Och förra månadens hysteritimmar ska nog hålla mig flytande två månader i alla fall.

Givetvis har jag lyckats dra på mig en förkylning just nu när det är läge att jobba så mycket det bara går, men det är sånt som händer. Mitt jobb är lite som ett dagis när det gäller smittofrekvensen. Speciellt eftersom vi sitter tillsammans i bussar och folk är ovilliga att stanna hemma när dom är sjuka. Men man lär ju bygga upp ett jävla immunförsvar efter några år!

Imorgon ska jag jobba igen och idag har jag deklarationspysslat. Bilagor, bilagor, bilagor. Jag är övertygad om att allt, precis allt, går att förklara och genomföra på ett extremt enkelt sätt. Men hade det gjorts så enkelt så hade massor av jobb försvunnit. Dock hade intelligenta människor sluppit känna sig korkade som stenar när dom försöker plöja sig genom debet, kredit och deklarationsbilagor med 85 poster varav 80% är totalt obegripliga. Förutom för den där revisorn man behöver betala. Mitt motto är: förenkla, förenkla, förenkla.

Och veckans uttryck är: det där är tid jag aldrig får tillbaka.