Läser just nu Ann Heberleins “En liten bok om ondska” eftersom jag alltid har varit intresserad av vad folk tror ondska är, och om den ens existerar. Ann och jag tänker likadant, så det är mycket intressant läsning. Jag är ju också intresserad av monogamin och dess för mig icke-varande och fann det kul att hitta en koppling mellan dessa två ämnen i just denna bok. I detta stycket skriver Ann om Natascha Kampusch, flickan som hölls fången av Wolfgang Priklopil i åtta år. Litteraturvetaren Rainer Just har skrivit en text om fallet.

“Just menar att vi känner igen oss i själva förhållandet mellan Kampusch och hennes kidnappare, och att det är precis det som först attraherar och sedan skrämmer oss. Den där romantiska kärleken som vi drömmer om. Den socialt accepterade, för att inte säga påbjudna, monogamin handlar, precis som i fallet Kampusch, om ägande – en önskan om den exklusiva rätten till en annan människa, hennes kropp, hennes tankar, hennes drömmar. Kanske till och med hennes frihet. Det kusliga, det lockande, är just detta: Priklopil gjorde just det som förväntas, det som betraktas som den romantiska kärlekens mål. Han skapade en egen liten värld åt sig och sin utvalda, han tog hand om henne och vårdade henne. Priklopil levde den monogama drömmen i dess yttersta, mest perverterade form. Är inte driften att äga en annan människa – för att utnyttja henne, skada eller förinta henne, för att hävda sig själv, kanske hämnas – själva hjärtat i ondskan?”

Så, vi kanske skulle börja fråga oss själva hur alla dessa normer och riktlinjer om hur vi bör leva våra liv påverkar oss. Och vet du själv skillnaden mellan vad samhället och normen lärt dig och vad du själv känner och tycker? Det första steget till det är att uppmärksamma normerna och reglerna och inte bara acceptera dom som ultimata sanningar. För det är dom inte. Det är bara någonting någon har bestämt utan hänsyn till individualism och oliktänkande. Sen är det extremt svårt att släppa den långa indoktrineringen som orsakar oss att tro att vi tycker och känner på ett visst sätt. Det är lättare för samhället när vi alla följer en viss mall och beter oss som klonade robotar. Det är dags att revoltera.