Knowledge is the food of the soul

Plato

Jag tycker om att veta saker. Jag behöver veta saker. Jag tycker inte om hemligheter, underliggande meningar, baktankar eller gissningar. Ju mer jag vet, desto mindre är risken för missförstånd. När jag måste gissa eller spekulera, det är då det går åt skogen. Det är då Tanken tar över och börjar mala runt och runt. Eftersom den inte vet var den ska stanna. Den griper efter än det ena, än det andra och plötsligt finns det hundratals olika scenarier och möjligheter istället för den enda som egentligen är sann. Och jag blir osäker. Därför behöver jag veta saker.

Jag har ibland undrat om det är något dåligt. Men efter att ha varit runt en person som är som en öppen bok dom senaste 10 månaderna har jag fattat att det är en riktigt bra grej. Jag behöver aldrig undra över någonting alls. Det är väldigt befriande och underlättar allt hundra gånger om. Tanken infinner sig inte ens. Den blir överflödig. Jag behöver aldrig spekulera, aldrig älta, aldrig bli osäker. Vilket ger mig mer tid till andra bra saker. Och gör att jag kan vara mig själv till hundra procent. Icke-vetandet kan orsaka lätta personlighetsförändringar och kan göra mig otydlig och medföra att jag har svårt att få fram det jag vill. Eftersom jag inte vet vad jag ska förhålla mig till. Så jag fortsätter gladeligen att vilja veta saker och fortsätter gladeligen att försöka vara så rak och öppen jag kan och orsaka minimala missförstånd. Känns liksom bättre så!