Jag har börjat förstå att folk i allmänhet tror att en öppen relation inte är en “riktig” relation. Vad nu en “riktig” relation än är? Det är väl antagligen för att idén om en “riktig” relation är så starkt knuten till monogami och vi-tänkande att allt som går utanför det på något sätt blir mindre värt. Att det inte går att ha en relation om man tillåter varandra fysisk och emotionell frihet. Att känslorna inte är lika äkta om man lever så. Varför inte? För om man älskar någon kan man ju för allt i världen inte “låta” den personen ha sex med eller förälska sig i någon annan person? Att inte göra det om den andra personen har behov för det kallar jag för ägandebehov, egoism och habegär. Om man älskar någon är väl det viktigaste att den personen är lycklig? Så ja, jag har en riktig relation. Och alla andra relationer/kk/kompisar/förälskelser som jag har/kommer att ha är precis lika riktiga. Om det nu är oklart för någon.