Jag processar. På mitt eget sätt. Läser en fantastisk bok, gråter en skvätt, tittar på fantastiska dansare som dansar så vackert att jag gråter lite till, slänger snuset på golvet för att dumpen är full och jag inte orkar gå upp ur sängen, knyter en 50-talsscarf runt frisyren jag inte är helt nöjd med, tar ett foto och känner mig lite beskedlig, dricker ännu mer kaffe fastän jag borde dricka vatten, tänker att jag borde rensa bland papprena, borde gå ut i det fina vädret, borde städa, borde utnyttja tiden, borde, borde, borde, beundrar min fantastiska tatuering som säger till mig att inte tänka så mycket, tänker lite till, langar in en ny snus, lyssnar på Adele och gråter lite till, tänker på framtiden, tänker på att inte tänka på framtiden, tänker på att tänkandet är det som hindrar mitt varande, inser paradoxen, funderar på att äta något men är för slö för att gå upp ur sängen, förbannar menshelvetet och glädjs åt att den snart kanske försvinner, tittar på min gitarr och gråter lite till över min tillfälligtvis förlorade kreativitet, torkar upp ännu en kattspya och tänker att jag borde, borde, borde. If not now, when?