Simsim

Så var steriliseringen färdig och så klart var det mycket mindre dramatiskt än vad jag hade tänkt mig. Var nervös för sövningen, men narkossköterskan lugnade mig såpass mycket att det kändes hur lugnt som helst när det väl var på g. Det var kul när dom rullade in mig mot operationsrummet och det stod typ 12 personer längst väggarna, jag vinkade á la drottningen och sa hej till hela välkomstkommittén. Så klart! Sen var personalen därinne riktigt underhållande, fick ju inte inta snus och kaffe på morgonen, så vi skämtade om att dom kunde fixa intravenöst koffein och nikotin när dom ändå höll på. Sen satte dom in sövningsmedlet i slangen i armen, blev lite yr i bollen och sen vaknade jag och så var allt klart. Fick gå hem efter en timme, sen var jag förstås full av ont och vimsighet, men finaste Patrik och Christian kom förbi med hämtmat och fruktsallad, så det blev en heldag med snackande och tv-spelande. Det går tydligen att slå mig i Tekken när jag är efter-sövningvirrig! Och snart kommer Marcus med mat och mer sällskap. Somliga har det jävligt bra! Så trots en ömmande mage är livet alldeles underbart!

Inget mer hormonknaprande nu, men effekten av dom små jävlarna sitter i och gör mig gråtmild och aggressiv på samma gång. Och apatisk och rastlös. Underbara kombinationer som jag förhoppningsvis slipper alldeles snart. Det är i sådana här tillfällen det är skönt att ha ett det nätbaserade umgänget, det är ju svårare att vara lättirriterad i textform. Så kan jag vara social utan att vara en plåga för min omgivning!

Det är rätt fascinerande med nätumgänge, hur jag kommer i kontakt med  människor jag aldrig hade stött på annars. Råkar på massor av intressanta, intelligenta, liktänkande människor. Och en massa idioter också förstås, men det kommer liksom på köpet! För dom nyare generationerna är det här standard, men jag växte ju upp utan internet och mobiltelefon. Vår största grej när jag var tonåring var personsökaren, det var så långt det gick. Och det krävdes ju fortfarande att man letade upp en telefonkiosk. Och att den andra personen var hemma. Utvecklingen är jävligt fascinerande om jag börjar tänka på det. Hur vi förr levde i minimala samhällen, totalt sekluderade till och med från det som var några mil bort, till att idag kunna konversera med människor över hela världen och få information om vad som helst. På gott och ont förstås, men jag håller på det goda!

På fredag är det steriliseringsdags, är lite nervös för att bli sövd, men har min kära mor med mig vilket kommer att göra mig lugnare! Det ska bli exceptionellt skönt att slippa risken att bli på smällen, så det ser jag fram emot! Och nu kommer snart min vapendragare Patrik med kaffe till mig, sen en sväng till pållen i eftermiddag. En skön söndag helt enkelt.