Så var steriliseringen färdig och så klart var det mycket mindre dramatiskt än vad jag hade tänkt mig. Var nervös för sövningen, men narkossköterskan lugnade mig såpass mycket att det kändes hur lugnt som helst när det väl var på g. Det var kul när dom rullade in mig mot operationsrummet och det stod typ 12 personer längst väggarna, jag vinkade á la drottningen och sa hej till hela välkomstkommittén. Så klart! Sen var personalen därinne riktigt underhållande, fick ju inte inta snus och kaffe på morgonen, så vi skämtade om att dom kunde fixa intravenöst koffein och nikotin när dom ändå höll på. Sen satte dom in sövningsmedlet i slangen i armen, blev lite yr i bollen och sen vaknade jag och så var allt klart. Fick gå hem efter en timme, sen var jag förstås full av ont och vimsighet, men finaste Patrik och Christian kom förbi med hämtmat och fruktsallad, så det blev en heldag med snackande och tv-spelande. Det går tydligen att slå mig i Tekken när jag är efter-sövningvirrig! Och snart kommer Marcus med mat och mer sällskap. Somliga har det jävligt bra! Så trots en ömmande mage är livet alldeles underbart!