Simsim

Det är dags för dig att vila nu, jag tänker ta livet av dig på ett vackert sätt och viska i ditt öra att du inte någonsin behövs igen. Det finns inget farligt här. Eller någonstans. Bara ett nu, ett här och en känsla av välbefinnande. För i nuet finns inga problem. Och inga hot. Ingen svartsjuka, ingen osäkerhet. Du förutsätter och du förutspår ting du inte har någon kontroll över. Och fastän jag vet att det är i bästa välmening för att skydda mig från sorg och olycka så går det inte att skydda mig mot sorg och olycka. Dom är del av livet och jag hanterar dom annorlunda idag än dom där gångerna i det förflutna då du var livsnödvändig för hela min existens. Och för det tackar jag dig, det är på grund av dig jag lever idag. Men nu är det bra, jag klarar mig. Och du behöver vila, det har varit ett hektiskt liv min kära. Så gläds av att du inte längre behöver känna all oro, all frustration och all panik längre. Och gläds åt att du har tagit mig till en punkt där jag är stark och lycklig och mår bra. För det vet du att jag förtjänar. Sov gott min kära beskyddare, och må vi aldrig ses igen.

för ovanlighetens skull! Jag assisterade Christian med tårtbakande igår kväll och kreativiteten flödade! Sedan blev jag väckt med nämnda tårta i morse och i eftermiddags överraskade Christian mig med gokartracing inklusive Patrik som sällskap, det var sjukt kul när jag efter några varv fattade att skiten inte välter fastän man kör snabbt! Och trots en sistaplats lyckades jag ändå med en fyrasekundersdiff på långsammaste/snabbaste varvet, duktig jag!

I övrigt har jag blivit med jobb, ett sånt där trevligt fast jobb där jag vet när jag jobbar och får samma lön varje månad. Och dessutom får pyssla med sånt jag tycker är kul. Och som dessutom börjar 2:a januari, så nu är det semester! Sen har jag även blivit med parförhållande trots ett år av fullständigt kräkande över parförhållandets idiotiska ickelogik. Sen är det ju inte helt ovanligt att jag vänder 180 grader ganska plötsligt, vilket mina kära vänner är helt immuna mot. När jag går in för något går jag i alla fall in för det till 100 procent! Och kanske är det så att när man fullständigt gett upp tanken på att en person skulle kunna vara tillräcklig, så dyker det upp en person som visar sig vara just det. Det fanns ingenting att sätta emot, det vara bara att släppa taget och landa i accepterandet av det som en gång varit oacceptabelt. Och det känns jävligt bra! Som Cheri Huber säger: When you’re falling, dive.