Det är dags för dig att vila nu, jag tänker ta livet av dig på ett vackert sätt och viska i ditt öra att du inte någonsin behövs igen. Det finns inget farligt här. Eller någonstans. Bara ett nu, ett här och en känsla av välbefinnande. För i nuet finns inga problem. Och inga hot. Ingen svartsjuka, ingen osäkerhet. Du förutsätter och du förutspår ting du inte har någon kontroll över. Och fastän jag vet att det är i bästa välmening för att skydda mig från sorg och olycka så går det inte att skydda mig mot sorg och olycka. Dom är del av livet och jag hanterar dom annorlunda idag än dom där gångerna i det förflutna då du var livsnödvändig för hela min existens. Och för det tackar jag dig, det är på grund av dig jag lever idag. Men nu är det bra, jag klarar mig. Och du behöver vila, det har varit ett hektiskt liv min kära. Så gläds av att du inte längre behöver känna all oro, all frustration och all panik längre. Och gläds åt att du har tagit mig till en punkt där jag är stark och lycklig och mår bra. För det vet du att jag förtjänar. Sov gott min kära beskyddare, och må vi aldrig ses igen.