Har på senaste funderat på förälskelser och galenskap och allt vad det innebär. Förr har förälskelse för mig varit förknippat med destruktivitet, habegär och osäkerhet. Jag har funnit mig i något som bäst kan liknas vid ett drogrus. Och därtill kommer alla drogrusets negativa egenskaper in. Det ständiga begäret, det totala ointresset för allt runtomkring, specifikt mig själv, mitt liv, mina vänner, mina katter, mina intressen. Att ständigt, ständigt vilja träffa personen. Det är precis som drogen, den är det enda man vill ha hela tiden därför att man blir beroende av känslan. Men det varar inte, ruset mattas ganska snabbt och då behöver man mer och mer. Sen känns det plötsligt inte lika bra längre, men fan om man ger sig. Det är då det börjar bli destruktivt.

Man hänger fast med näbbar och klor för att få bara lite till, men det händer inte. Och sen är man fast. Och så sitter man där, år ut och år in i någonting som från början gav en den artificiella känslan. Det är det jag tror att mina förälskelser har varit. Artificiella. Om personen därtill sett till att göra mig lite osäker, då har jag fastnat ännu mer. Så den artificiella känslan tillsammans med mitt behov av bekräftelse har gjort att jag har fastnat i galenskapen. För det är så jag har känt mig. Galen. Har suttit där på mitt arsle och bara väntat på det där samtalet, det där sms:et. För det är det enda i livet som betyder någonting. Om jag gjort någonting annat har jag bara suttit fast i tanken på personen, inte kunnat vara i nuet och njuta av det jag gör. Bara väntat och väntat och väntat. Och när samtalet kom, då fick allt annat stå tillbaka. Så mycket jag försakat genom åren. För någonting artificiellt. Som antagligen började med gammal hederlig lust. Personer jag borde ha satt på en eller ett par gånger och sedan gått vidare. Istället testar vi väl att vara tillsammans i ett par fem år. Eller nåt. Kanske är det något med oss som har missbrukargenen? När vi väl har fått korn på skiten vet vi inte när vi ska säga stopp. Och ger det inget galenskapsrus och får det oss inte att klättra på väggarna för att få det, då är det ingenting värt.

Nu har jag börjat omvärdera, tänka om och gå in på andra banor. Det är lite ovant. Lite läskigt. Precis som alltid när man försöker bryta dåliga vanor och ta nya vägar. Men det är skönt också.

har jag nu skapat en ny blogg om min medryttarhäst Naxton. Den går att hitta här!

Original gangsters tar över en av siterna som hänger ut sexualförbrytare eftersom originalägarna fått för mycket hot och påhopp. Denho Acar, OG:s ledare, säger att bara för att dom är yrkeskriminella betyder det inte att dom inte har någon moral. Dom tar avstånd från våld mot kvinnor och barn och säger nu att det inte lär bli fler problem med påhopp på siten. Jag läste det här och kände mig totalt perplex. Är det bra, är det dåligt, är det bra, är det dåligt? Jag har fortfarande inte kommit till någon vettig slutsats. Jag vet inte ens om det är bra eller dåligt att ha en site där man hänger ut sexualförbrytare. Ibland tycker min hjärna att om någon våldtagit ett barn förtjänar dom fan att bli uthängda. Å andra sidan tycker hjärnan ibland att människor har rätt till en andra chans och att människor som begår sådana brott ofta råkat ut för det själva och därför behöver vård. Moralkriget i min hjärna fortsätter. Slutsatsen av dagens nyhet är ändå att det är helt bisarrt att en grupp yrkeskriminella tar över en sida som hänger ut sexualbrottskriminella. Det är ju skillnad på kriminalitet och kriminalitet. Så det så.

Det är fan 6 minus ute, vansinnigt! Men det är sol! Jag har lyckats börja året med en förkylning. Det är i och för sig bra att ha det överstökat tidigt så slipper jag det sen. Nyårsafton var lugnt och trevligt med Emelie och Per. Vi fick ett nyårs-sms av vår horrible granne Roland (han som sålde oss huset och som vi nu ligger i process med), vilket ledde oss till slutsatsen att vår lögnaktike jurist inte alls skickat någon preliminär stämningsansökan till honom. Om man läser igenom dokumentet om god advokatsed så är det bara att tänka tvärtom, så är vår jurist. Det var ju trots allt 6 månader sedan vi först tog kontakt med honom, det har ju inte hänt mycket. Han har fått iväg ett brev och fixat en besiktning. That’s it. Det kanske blir bättre det här året..

Jag har rea i shopen, gå gärna och kolla!