Världens finaste Triumf

Världens finaste Triumf var hos veterinären igår efter en tids hälta och det konstaterades att pålagringarna och artrosen blivit värre och att prognosen att han ska bli bra med behandling är lika med noll. Så Karin beslutade att han ska få sluta sina dagar nu, innan han blir så dålig att han inte vågar lägga sig eller inte kan resa sig själv. Det är såklart väldigt sorgligt, men jag tar inte ut något i förskott utan väljer att umgås med honom så mycket jag kan hans sista tid och försöka göra den så bra jag bara kan! Och jag är tacksam att Triumf har en så klok ägare som gör vad som är bäst för honom. Han kommer inte att behöva åka iväg, utan någon kommer till stallet så han kan känna sig trygg och lugn.

Jag hade ju gärna lärt mig mer av gamle Krokben, men det han och Karin har lärt mig fram till den här punkten är mer än jag lärt mig dom senaste 10 åren. Nu vet  jag hur balans och harmoni känns och nu vet jag hur en extremt välriden häst känns. Det kommer att vara ett nästintill omöjligt projekt att hitta en häst som ens kommer i närheten av Triumf. Så tack käraste, vackra Triumf för allt du har lärt mig, det kommer att följa med mig resten av livet.

Ny medryttarhäst!

Jag var och testade hästen, som heter Triumf, i söndags och kärlek uppstod! Så nu är jag hans nya medryttare! Han kan allt inom dressyren och är extremt välriden. Hans ägare, som också är min instruktör, har haft honom sen han var fyra och känner honom innan och utan. Han är väldigt känslig för korrekta hjälper och visar direkt om man gör rätt eller fel. Karin är väldigt petnoga och bryter ner allting i minsta detalj, från den lodräta sitsen till hur varje enskild hjälp verkar och samverkar. Det är underbart med en sån tränare! Jag känner mig som en nybörjare ibland där jag sitter med skänkeln för långt fram och pillar för mycket med händerna. Det positiva är att jag är lättlärd och det har skett stora framsteg redan, fastän jag bara tränat två gånger. Det är verkligen ridning i varje steg genom hela kroppen ut i hästens kropp och målet är att hitta den där balansen och finkänslan där allting sker utan att det syns. Som jag fick kämpa med att göra en ordentlig halt och inte bara parkera som Karin säger. Men när jag fattade att jag inte skulle luta mig tillbaka och inte dra i tyglarna, utan växa, lägga bak skänkeln och klämma till ordentligt, då funkade det mycket bättre! Små detaljer, det är vad det handlar om.

Jag ser väldigt mycket fram emot att fortsätta rida Triumf så att han och Karin kan lära mig allt dom kan. Och så längtar jag efter att sitta i den perfekta lodräta sitsen och uppleva hans fantastiska piaff som han och Karin visade mig i söndags! Det kommer att bli en bra hästhöst!

Nedan: Triumfs morfar Gaspari, han har fått mycket gener därifrån.

Helge är min kompis, men

han har nog lite problem. Han är otroligt lätt att hantera från marken, väldigt snäll och social. Men så fort man kommer upp på honom blir han lite konstig. Både jag och Elle har märkt att så fort man kommer med sadeln så spänner han sig väldigt mycket.

Testade att rida ut idag igen, denna gången i sällskap av Elle och Stina, men det kändes sådär. Jag kan inte alls läsa av honom, han reagerar av ingen logisk anledning och grymtar och reser sig lite. Han är inte direkt rädd för saker, han kan titta och gå lite åt sidan, det är mer att han blir störd om man tar i honom eller vill få honom att flytta sig. Han är helt enkelt lite opålitlig, jag vet inte var jag har honom, och det är rätt läskigt. Det gör mig ingenting om hästar är tittiga eller hoppar till eller bockar lite, men vanligtvis vet man ju ungefär vid vilka situationer det händer.

Vet inte om det är att han har ont, att han bara är ouppfostrad och testar eller om något har hänt honom som gör honom osäker. Imorgon ska han gå lektion, vi får se hur det går, han är ju i alla fall lugnare i ridhuset. Jag hoppas han taggar ner, han är ju en riktigt trevlig häst i övrigt!

Jättehästen från annan vinkel

Idag red vår praktikant Stina jättehästen Helge, det var roligt att se honom från en annan vinkel än ovanifrån. Han är stor, det får konstateras! I lördags red jag dressyrlektion för Karin Toet och fick bra tips. Nu gäller det bara att jätten får lite kondition och balans, men det tar ju tid när man är stor.

Lilla Thea har inflammationer i båda kotorna och inflammation och artros i båda knäna fram, så hon har fått aggressiv behandling och ska bara skrittas fram till nästa besök om ett par veckor eller så. Sen blir det nog ny behandling och skritt i ganska många veckor, hon var rätt illa däran. Idag testade jag balansen med barbackaridning, det var roligt! När jag först hoppade upp reagerade hon precis som när man lägger på sadeln, blev irriterad och snäppte i luften och trippade lite. Men när jag väl kommit på plats gick det bra, tur hon är snäll och inte hoppar i taket i onödan, då hade jag nog landat på marken!

Imorgon blir det hopplektion, förhoppningsvis kan någon filma, det hade varit kul att se, mest för mig själv faktiskt, men kan ju dela med mig här också. Om det gick bra alltså.

Mycket nöjd med Helge idag!

Jättehästen var jätteduktig idag, som bortblåst var det där med att ta bettet och vifta på huvudet, nu gick han istället riktigt fint och bärigt. Till och med högervarvet börjar släppa lite, han faller fortfarande in lite, men inte lika mycket. Det gick till och med att få ordning på galoppen. I alla fall nästan! Fick knappt stopp på honom dock. Man får ge det lite tid, han är en stooor häst som stått länge utan att göra något, inte konstigt om han är lite stel och muppig. Fick också på dressyrsadel idag, funkar mycket bättre för mig. Helge är dessutom så stor över manken och tjock runt magen att alla hopp- och allroundsadlar sitter illa på honom, dom blir baksuttna deluxe. Vilket gör att jag sitter riktigt illa och kommer inte åt honom ordentligt. Mycket bättre idag! Dressyrryttaren måste få ha sin dressyrsadel, annars blir det inte bra :) Imorgon ska vi köra lite bommar, hoppningen lämnar jag dock med varm hand över åt någon annan, jag är inte på långa vägar rutinerad nog för att hoppa en så ung häst, speciellt när den har stått så länge. Föredrar trygga hoppisar som lilla Babban!

Snart ska det också bära av utåt igen med Helge, denna gången dock i sällskap av Elle och trygg häst, företrädelsevis Zebban :) Fortsättning följer.

Jättehästen Helge del III

Här är en liten film med mig och Helge från i fredags. Som ni ser är hörnorna inte längre några problem. Däremot har lille killen börjat bli pigg som tusan och blåser upp sig och tramsar lite, men det är ju bara bra! Tramset syns dock inte i klippet eftersom kamerahållaren/privattränaren Elle då behövde vara behjälplig. Det är tur att jag har henne!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=iArSXCnpFgY[/youtube]

En prick i statistiken

Jag har inte trillat av en häst på säkert 15 år, mest tack vare en riktigt bra balans. Men inte ens en riktigt bra balans kan hjälpa en när jättehästen Helge får för sig att bocka loss. Trots sina 1.75 cm i mankhöjd är han förvånansvärt kvick och explosiv! Och när han gör det tre gånger i rad är det ganska kört! Det var nog en kombination mellan nytt bett, för många hästar och valet att vända utan hela flocken med. Jag trillade på högersidan och landade med huvudet sist, så har lite skallebank nu. Men som en riktig ryttare var det första jag tänkte på såklart hästen. Upp från grusvägen och försöka håva in Helge som gick rundor på fältet. Han stannade till slut och sen gick vi tillbaka. Väl inne i stallet var han rädd för mig, så han fattade nog att det blivit lite fel. Men jag försökte säga till honom att det inte var hans fel, det var ju omständigheternas fel! Nu är jag vilandes hos sambos syster och ska snart få trerätters :-)

Jättehästen Helge del II

Jag skulle egentligen inte ridit Helge idag, men så blev det och det gick vansinnigt mycket bättre! Gick runt med honom och bestämde mig för att det skulle gå bra. Och det gjorde det!  Satt sedan upp och lyckades ta mig förbi hörnorna även här. Gick lite, lite sämre i traven, men ändå godkänt. Upptäckte dock att han verkar ha någon sorts problem i högervarvet, vänster gick riktigt bra, men så fort jag gick över i höger blev han störd i munnen, tog bettet och ville inte riktigt ut i en av hörnorna. Vi får se hur det utvecklar sig. Testade även galoppen, eftersom han är så jättestor och lite överviktig var det ganska svårt att ens fatta galopp, men det gick till slut när Elle hjälpte till och smackade från marken och oj vilken galopp! Superrund och stor och skön, jag log hela vägen! Högergaloppen gick förstås sämre, men fick ändå till det något varv. Sen skrittade jag runt gården och det var inga större problem, det är en cool kille. Imorgon kör vi igen!

Jättehästen Helge

red jag idag. Det var intressant. Elle, mitt moraliska stöd på marken var givetvis med. Han är ju alldeles för stor för mig egentligen, har inte den fysiska styrkan att få honom ditt jag vill. Han har fått för sig att alla hörnorna är farliga och trots ställ in, luta ut, så gick det sådär. Fick då istället för styrka ta till list och försökte underhålla honom med att starta och stoppa så han fick tänka på något annat. Det funkade lite bättre. Men han är mest bara tramsig egenligen, han är inte den hoppiga typen, han reagerar inte när det kommer plötsliga ljud, så hörnorna är nog inte så farliga. Det är lite trist när dom håller på sådär, man kommer liksom aldrig till ridning, det blir bara en fight. Förhoppningsvis kommer han förbi sin inbillade rädsla snart och blir då nog roligare att rida. Men fortfarande inte min typ av häst, han är alldeles för okänslig.  Förhoppningsvis får jag skutta lite mer med Helges motsats Babban snart igen, det var roligt!

Nu ska jag snart bege mig till gymet och se om jag kan få ordning på min klena kropp. Jag blir ju mobbad på jobbet. Det är inte bra. Dags att skaffa mig lite muskler! Ciao!

Nöjd!

Igår hade jag hopplektion med lilla Abbey, en irländsk D-ponny som älskar att hoppa. Det var skitkul, vi hoppade hela 1.05, vilket är jättehögt för mig :) Hoppade lite snäva vinklar och sånt och det var en bra övning för mitt självförtroende eftersom hon alltid hoppar, så jag kunde slappna av lite och komma ihåg hur kul det egentligen är! Fördelen med dom små är att det inte blir fullt lika fel när dom kommer fel mot hindret som dom stora. Så det blir garanterat fler lektioner med lilla Babban, Elle lovade att filma nästa gång, så det kanske dyker upp något här snart!

Sen blev det även två uteritter igår, först red jag ut på Ella med Elle och Bella. Jag vet, men det är inte mitt fel att hästar och människor heter nästan samma sak. Westernhästen Bella har inte blivit utriden på länge, så när vi kom till det otroligt läskiga huset på hörnan som nästan alla hästar hatar så var det stopp och back. Och Ella hakade på, så Elle fick hoppa av och övertyga Bella om att gå förbi. Sen gick det bra hela vägen! Sen red jag ut med Sandra och Curre, vilket gick bra tills vi skulle galoppera och Thea blev helt vansinnig och började bocka som en galning. Vilket hade varit lugnt om det inte var så att ena tygeln av någon konstig anledning gick upp och släppte från bettet. Bockande häst på en tygel är inte den ultimata situationen precis. Det var bara att försöka sitta still som fan och inte ta i tygeln tills hon stannade. Sen hoppa av och fixa tygeln. Sen var hon lite för peppad hela vägen hem, men det gick bra. Tur Curre är så lugn! Hon var dock rätt tjock i benen när jag kom tillbaka, så idag blir det bara en lugn skrittrunda i det fina vädret!