Statistik och media

Daniel Kahneman skriver i “Thinking fast and slow” att människan inte instinktivt kan tänka statistiskt. Därför har jag sedan jag läste dessa ord för 6 månader sedan försökt tvinga min hjärna att tänka i statistik istället för i ogrundade känslor baserade på dravel. Det fungerar rätt bra faktiskt!

Jag satt häromdagen och funderade på människor som är rädda för våld och mord och började givetvis googla på mordstatistik. Det jag redan visste är att antalet mord per år i Sverige har varit konstant sedan jag föddes 1975. Ändå tror alla att morden ökar. Vilket förstås beror på att nyheterna visar mer sånt idag än förr. Det skedde ca 100 mord 1975 och det skedde ca 100 mord 2012. Av dessa är 70%  utförda av någon i offrets bekantskapskrets. Så om man inte hänger runt med mordbenägna bekantskaper räknade jag ut att oddsen att bli mördad är ca 0.05 promille (räknat på 5 milj människor). Det är alltså större chans att bli träffad av blixten. Så om vi då tvingar vår kära hjärna att tänka statistiskt finns det inte en chans att någon skulle vara rädd för att bli mördad.

Detta går således att applicera på allt möjligt människan är ogrundat rädd för. Nu när jag ska flytta ut på landet får jag ibland frågan om jag inte är rädd för att bli mördad därute i ensamheten. Jag kan baserat på ovanstående odds anta att risken att jag skulle bli mördad därute i ensamheten praktiskt taget är obefintlig. Så nej.

Ett annat exempel. Häromdagen kom en ung blattekille fram till mig på gatan och frågade om han fick låna min telefon för att ringa sin kusin då han inte hade pengar på kortet. Känslorna tänkte ogrundat, men då var det ju det där med statistiken igen. Han fick låna luren, jag fick tillbaka den och ingenting mer hände. Det tragiska var att killen gav mig sin telefon och sa: “”så du inte tror att jag ska sno den”. Vad håller vi på med egentligen?

 

200px-Thinking,_Fast_and_Slow

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *